Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ADERTONDE SEKLETS UPPLYSNING.
roende orsak, och följaktligen finnes icke heller någon
till-räknelighet. Men detta oaktadt antager Diderot en
orubblig skillnad emellan dygd och last och förklarar orsaken,
hvarföre menniskan älskar dygden och afskyr lasten, ligga i
hennes sträfvan efter den högsta lycksalighet. Diderot har
dock icke i sammanhang behandlat den vetenskapliga
sedolärans grundfrågor. De materialistiska sedolärarne, hvilka
deremot icke skydde för lärans betänkligaste
konsequen-ser, voro La Mettrie och Hélvetius. Med en fräckhet,
som kom Diderot och hans vänner att häpna, gjorde
den förre sinnesnjutningen till menniskans högsta mål.
Är den så kallade anden, hette det, icke annat än
kroppslighet, så hafva vi endast kroppslig lycka att eftersträfva.
Dygd och rättskaffenhet äro främmande för vår natur,
de kunna utgöra prydnader, men icke stöd för vår lycka.
Njutning, sinlig njutning, är hufvudsaken för menskan.
Hel-vetius åter i sin U Esprit satte menskliga handlandets grund
och mål i sjelfviskhet och egennytta. Sjelfkärlek,
personlig fördel äro våra driffjedrar; och liksom inom den
naturliga verlden rörelsen är grunden till alla förändringar,
så egennyttan inom den sedliga. Om menniskan det
oaktadt anser för en pligt att verka för allmänt väl, så
kommer det deraf, att hon dermed bäst befordrar sin egen
fördel, hvilken i sjelfva verket sammanfaller med det
allmänna. Äfven denna åsigt väckte motsägelse både inom
deisternas och encyklopedisternas läger, och sjelfva Diderot
förebrår Helvetius, att han förnekar sedlighetens eviga
oföränderliga väsende, som väl kan framträda i tusen skilda
former, men alltid och öfverallt hade sin oförstörbara rot i
den enskildes underordnande under det hela, d. ä. i den
allmänna menniskokärleken. Holbachs åsigt sammanfaller i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
