Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 ADERTONDE SEKLETS UPPLYSNING.
upplösning stadt samhälle, som på samma gång ansåg sig stå
på civilisationens spets, och så förklarade han all bildning
vara för menniskan förderflig: vetenskapens framsteg hade
endast tjenat att qväfva känslan af frihet och försämrat
karakteren. Mensklighetens ideal såg han i det äfven af Locke
antagna naturtillståndet, då före all bildning
patriarka-liskt lugn, enfald och oskuld hade rådt. Detta var nu ett för
alltid förloradt. Men kunde det icke återkallas, kunde dock
natur återföras i bildningen, och detta åter kunde endast ske
genom en ändamålsenlig uppfostran, hvars grunder han
utvecklade i sin Emile ou de VEducation. Emile skulle icke
uppfostras till naturmenniska, mep så naturligt som
möjligt; uppgiften var att genom undanrödjande af allt, som
kunde hindra barnets i sig moraliskt goda natur att urarta,
bilda en menniska, "som i verdshvimlet icke skulle låta
bortrycka sig hvarken af passionen eller af fördomen, som
kunde se med egna ögon, känna med eget hjerta och icke
låta sig bestämmas af annat än sitt förnuft." Göthe kallade
boken "uppfostrans naturevangelium," enär dermed just
af-sågs, att det ursprungliga och själsfriska i menniskans väsende
måtte komma till sin rätt. Men i öfverensstämmelse med
tidsandan fattade Rousseau ofta det naturliga som liktydigt
med det omedelbart nyttiga, liksom ock Locke i sin
uppfostringslära satte det nyttiga som uppfostrans mål. — All
bildnings spets är religionens form och beskaffenhet; och
derföre har Rousseau i detta arbete låtit inflyta "Profession
de Foi du Vicaire Savoyen " hvilken innehåller hans egen
innersta trosbekännelse. Guds tillvaro är för honom icke
ett resultat af hans förstånds lugna reflexion, den är en
hans upprörda känslas oafvisliga fordran. Han afväger icke
kallt och betänksamt tänkandets och trons olika anspråk och
2*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
