Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORILDS UNGDOMS- OCH STUDIEÅR.
215
älskad och hafva tillfälle att lära dem någonting" (18/6 82).
Det är lätt att finna sambandet emellan dylika yttranden och
denna Thorilds egenhändiga teckning af sig sjelf8): "Jag
alltså, naturligen, ansåg mig för den förste af lefvande, ja! af
dödlige som varit. Jag studsade vid mångas förträfflighet;
men såg snart, att, om de än hade något drag af mera
Stort, voro de dock under mig i det Sanna9). Jag var
antingen den störste, eller den högmodigaste af alla dödliga.
Och likväl tyckte jag mig icke hafva en gnista af högmod.
Jag såg ingenstädes någon förträfflighet, som jag icke
erkände och tillbad. Jag var i min själ ödmjukare, än den
ödmjukaste *). Jag kände det som en ny gudomlighet, att
den rättvisa, jag kunde göra åt alla, kunde ingen göra
åt mig"2).
En så högt uppdrifven egenkärlek, ett sådant
sjelfför-gudande skulle i våra dagar förklaras vara vansinne, och
onekligen står det nära gränsen af detta; bland Thorilds
samtida funnos också de, hvilka ansågo honom föga bättre
än tokig. Men de hade orätt. Thorild var ganska klok.
Också är det endast genom en klar inblick i tidsandan
man kan finna klaven till en så underbar företeelse.
Starka reformatoriska och revolutionära rörelser
genomströmmade samtiden. Det nya ljuset hade skingrat de "för-
8) Atterbom s. o. V. s. 403.
9) Den högsta sanning hade ju Thorild funnit; lifvets djupaste
mysterier hade ju han afslöjat; han allena lefde i det Hela.
f) Det synes dock ligga föga ödmjukhet uti att erkänna en annans
förträfflighet, då man anser sig sjelf förträffligare, men Thorilds
ödmjukhet gälde icke medmenniskor, utan "Naturen," af hvilken han
visste sig vara ett "stoft" som de andra stoften.
2) Andras relativa förträfflighet kunde han erkänna, men helt
naturligt hvarken kunde eller ville dessa andra instämma i Thorilds
höga föreställning om sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
