- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
216

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216 ’Thorilds ungdoms- och studieår.

domar," på hvilka det bestående hvilade. Detta skalle derföre
förr eller senare ohjelpligen störta samman; derom voro de
tongifvande andarne ense. Saken gälde blott att så fort som
möjligt få färdigt det nya, efter hvilket alla förbidansfullt
suckade, och dertill ett nytt, som icke hade någon som helst
likhet med det gamla, och genom hvilket menskligheten funne
sin naturliga rätt betryggad och fördes in i det åtrådda
allmänna lycksalighetstillståndet. Skaparne af denna nya
verldsordning kunde icke vara andra, än filosoferna. Sådant
var icke blott deras eget anspråk, äfven samtidens
erkännande utsåg dem dertill. Af dem begärde konungarne råd,
begärde folken - statsförfattningar. Besinnar man, huru
lockande det är för den snillrike, att fatta sig som en
un-dantagsmenniska, under en tid, då alla de objektiva
makter, inför hvilka menniskorna eljest veta sig likaställde, äro
i upplösningstillstånd, och huru denna frestelse måste vara
ännu starkare för den, som utgår från en öfversvinnelig känsla
och finner sig salig i denna, då tycker man sig kunna fatta,
att dylika tider framalstra sådana under, af känslosamt sjuklig
fåfänga, som Rousseau, af jättebålt högmod, som Thorild.
Thorild kände med sig, att han var en af desse vise, af hvilka
verlden väntade sin frälsning. Hans lifsuppgift var, som
han sjelf yttrade, att "förklara hela Naturen och
reformera hela Verlden;" och med denna uppgift hade han
det djupaste al var. Alla tidens idéer jäste inom honom,
och under ordnandet af dem ansåg han sig i sin naturalism
hafva vunnit rätta utgångspunkten för sin verldsförbättring.
Om en eller annan punkt ännu var oklar, så bekymrade
det honom mindre. "Jag var," säger han, "så säker på att
finna allt hvad jag sökte, att jag trotsade med mina vänner
på de största upptäckter, inom en viss gifven tid." Denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free