Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1782,—1783.
239
jag felat mot den allmänt godkända smaken; att jag försökt något
onödigt och vådeligt; att dessa orden, som likväl icke hafva någon
rätthet, skulle förstöra ett arbete, som jag skapat efter naturens
och de högsta snillens reglor af skönhet och styrka.
Men jag har icke skrifvit detta stycket för alt genast namnges.
Det tål en granskning af första styrkan. Det skall med det snaraste
komma. Jag har emellertid förut den äran, att i form invitera alla
landets granskare, filosofer, vittre, och framförallt de förståndige
och ädle, för hvilka jag egentligen anställer denna vittra carousellen.
Ej af förmätenhet. Men poeten utgör en för liten del af min varelse.
Jag uppoffrar honom gerna för mitt nöje för det högre allmännas
och för* vetenskapen. — Det är onyttigt, och för sent, att bestrida
mig snille. Mitt uppförande må visa, om jag har förnuft.
Men Högmod, det kan jag då icke undvika! — Högmodet, i
sin natur, är detsamma, som själens spänning och styrka, som kraft.
Den, utan upplysning, verkande på små och onyttiga, eller vilda,
skadliga och oförrättande storheter, är egentligt högmod. Men ledd af
förståndet och kännedomen, af snillets vidsträckta öga, verkande på
stora och lysande föremål, är ädelhet, är själens styrka, och alla högre
dygder, ßätta frågan är då icke, om jag är högmodig; utan om jag
urskiljer det sanna, om jag fäster mig vid det ädla och fullkomliga.
Jag svarar för min eld: gif mig upplysningen!
De starka passionerna hafva förlorat sig. Den simpla och höga
sanningen har vanslägtats till en allt medgifvande, glad och söt
po-litess. Men dessa vackra mensklighetens dagar böra återkomma, då man
ej kunde vara för hög i känsla och tänkesätt; då den, som tänkte
friast och störst, icke hette den högmodigaste, utan den ädlaste.
Någon "närmare utläggning" 9) af den ästetiska
tvistefrågan kan väl knappast denna varma, vältaliga skrifvelse
sägas innehålla. Den blott upprepar, att Thorild följt naturens
och de högsta snillens reglor för skönhet och styrka samt
sålunda icke kan sägas förkasta alla reglor; i öfrigt, och
hufvudsakligast, vänder den sig kring frågan om belöningen
och om Thorilds försvar för sin vägran att emottaga denna.
•) Atterbom (IV s. 191); Sid. 194 säger han: "Detta nogare
bestämmande af hans mening är ännu höfligare skrifvet, än hans första
förklaring. Det lyckades dock ej bättre, än den, att göra honom begriplig
och inleda, antingen en fredlig biläggning, eller en ridderlig strid."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
