Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 STRIDEN EM-ELLAN KELLGREN OCH THORILD.
Den är derföre nästan märkligare ur psykologisk, än ur
ästetisk synpunkt. Om Thorild i sin första inlaga tyckes
ifrågasätta sällskapets rätt att gifva ett accessit, samt att yppa en
förf:s namn, då högsta priset icke kunde tillerkännas honom,
och om han då förklarade sig ärad af sällskapets granskning,
men tryckt af dess belöning; så vill det deremot nu synas,
som om han skulle kunnat emottaga den mindre belöningen,
om den blott icke varit åtföljd af granskningen: "accessit
gifves genom hela Europa, men blott för en po ner ad grad
af fullkomlighet; ett enda men i en publik belöning måste
revoltera hvarje ädel." Han är sålunda genom Kellgrens
anmärkning drifven ut ur sin första position; det var numera
icke orätt i allmänhet att gifva en mindre belöning, men
det var orätt att gifva en åt honom, då man trodde sig
finna så många brister i hans dikt. Detta åter förde med
sig, att om än tonen i denna uppsats är vida höfligare —
utom der han vänder sig emot Kellgren direkte —,
framskymtar mera af sårad fåfänga. Hade sällskapet funnit
felen öfverväga, skulle det, enligt hans åsigt, strängt
granskat, möjligen gifvit en uppmuntran, men icke yppat
författarens namn; hade skönheterna åter öfvervägt, skulle
det icke talat om felen, utan blott belönat. Ungefär så
hade sällskapet förfarit mot de öfriga täflande, endast med
Thorild hade ett undantag skett, just emedan sällskapet sjelf
erkände, att accessit var för honom för litet, ehuru det icke
ansåg sig kunna gifva honom högsta priset; det fann
dikten vara af det stora värde, att det måste rättfärdiga sitt
förfarande, angifva skälen, hvarföre det icke gaf den sin
förnämsta belöning. Just i det, hvaruti sällskapet såg för
honom en utmärkelse, såg han sålunda en förnärmelse Dock
ville han framför allt undvika, att man skulle tro honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
