- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
241

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1782,—1783. 241

stött, tro, att han satte så ofantligt högt pris på sällskapets
erkännande: "jag behöfver icke beklaga mig, — mitt lidande»
är icke farligt, — poeten utgör en för liten del af min
varelse." Men man hade icke mot honom betett sig "ädelt;"
man hade presenterat honom for allmänheten som en, den
der åstadkommit något ofullkomligt. I dessa återkommande
bemödanden att bevisa, det endast ett fint högmod, visst
icke sårad fåfänga, betingat hans handlingssätt, framlyser
just denna senare, ehuru här, som ofta hos Thorild, så
sammansmält med en stark sjelfkänsla, en manlig stolthet,
att gränsen emellan båda svårligen låter sig bestämma.
Man bemärke hans utrop: "Det är för sent att bestrida
mig snille!" man genomläse de båda ställen, der han talar
om sitt högmod, och erinre sig, att stoltheten står öfver
erkännandet, fåfängan under det.

Ehuru Thorilds hela sätt att uppträda står i
öfverensstämmelse med den karakter, vi i föregående kapitel tecknat,
måste man dock medgifva, att, om han haft för plan att
ådraga sig uppmärksamhet, han näppeligen kunnat bete
sig ändamålsenligare. Högsta priset för täflingsdikten kunde
icke gjort honom mera bekant, än han blef genom
afseendet af belöningen och genom sina två förklaringar. Han
sjelf kände detta ganska väl; han skrifver till Heurlin,
ursäktande sitt dröjsmål med besvarandet af hans bref: "I
strid med hela den vittra verlden — i full tillrustning af
mitt första auktors-uppträdande — full af annan eld och
ära — och tidens korthet till allt detta!"

Thorild hade bett sällskapet svara sig, medge honom
"hvad man bör." Men, som vi förut sagdt, vi förstå icke
hvad det kunnat svara. Sällskapet eller Kellgren — ty de
äro här identiska — såg i Thorilds uppförande icke annat,

Ljunggren. 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free