Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 STRIDEN EM-ELLAN KELLGREN OCH THORILD.
Det är en själ, förlorad för skönheten och rättvisan, som förkastar
rimmet, derföre att det är rim, och äfven då, när en annan har
mödan att göra det! Jag, så mycket vän af orimmade versen som
någon annan, är förtjust deri. Skall jag skänka er min fantasi?
In-biUa er att öfverst stod:
Rimmet.
Hör, ljuf i svarande toner,
Hör rimmets gudomliga sång!
Som sällhetens röstér,
Som oskuldens kyssar
Hviskande sorla kring englarnas throner!
Så echots skall
Förskönar och gläder
Och tjusar den landtliga flöjten i dalen:
Så, ack så!
Mera ljufva,
Än englar och echo,
Svara hvarannan
I ensliga skuggor
Kärlekens suckar.
Hör, ljuf i hela naturen,
Hör skönhetens himmelska röst!
I lika gående, svarande fläktar,
Hori talar till själen,
Hon strömmar i sinnet:
Med suckars tysta, eviga rop,
Hvad söker det ljufva, kännande hjertat?
Det lika, lika
Det svarande!
I tonernas sång
Så lockar ljudet det älskade ljudet;
I lika språng
De följa hvarannan till himmelska ethern!
Hör, ljuf i svarande toner,
Hör rimmets gudomliga sång!
Konstens fina, veka hand
Bildande gaf det lätta behaget;
En ljufhetens engel satte sig der!
En ljufhetens engel
Andas och lockar,
Och svarar himmelsk, och kysser den andre
I rimmets spelande, lätta behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
