- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
259

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1782,—1783.

259

afsåg dock satiren företrädesvis Thorild, då den nedskrefs,
enär Thorilds efterhärmare vid denna tid icke voro så talrika;
men otvifvelaktigt är, att Kellgren velat dermed äfven
rikta ett hugg åt skaldens beundrare och genom
schavotte-ringsstraffet skrämma från efterföljd. I sjelfva verket har*
Kellgren genom denna dikt gifvit Thorild rätt i den
tillfälliga tvistefrågan och på ett lysande sätt praktiskt
bevisat, att rimmet icke är nödvändigt för poesien; ja, att
döma af hans senare, ofta återkommande begagnande af
den orimmade versen, tyckes det som om detta "Försök"
ledt honom till insigt af hans äldre menings ohållbarhet.
Men om han sålunda kan sägas hafva uppgifvit sin ställning,
dervid lyckligen maskerande sitt återtåg, så har han i stället
flyttat striden in på ett annat område och angripit sin fiende
på hans sårbaraste sida. Kellgren synes hafva fått klart
för sig hvad striden gällde, hvad han i sitt angrepp mot
orimmet egentligast åsyftat. Det var icke längre mot
orimmet, han kämpade; det var mot bombasten, svulsten,
form-och regel-lösheten. Och ur den synpukten kan sägas, att
denna dikt är Kellgrens förnämsta inlägg i hela denna
literära tvist.

Innan vi gå vidare, se vi oss nödsakade att något
uppehålla oss vid ett ställe i denna dikt, enär det varit utsatt
för en grof misstydning. Vi mena dessa så ofta anförda rader:

"Du, tag af Shakespeare yrslan
Med store Klopstocks orim,
Och Göthens convulsioner,
Och Ossians evigt samma."

Åter och återigen har Atterbom klandrande upprepat

dessa versrader, och andra efter honom. Kellgren, heter det,

har med "detta pundhufviga yttrande" (Malmström) brutit

stafven öfver sin egen kritiska visdom; han har med det

17*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free