Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1784.
Och sväll dig, lilla padda, upp,
Och säg till rim tåssungar ne
Hur stor du lille Kellgren är.
Gå säj, du lille gycklare:
Se detta täcka glittret... ack l
Och denna söta blomma... ack!
Och detta lilla lätta fjun
Att spela med... det, bröder, är
En verklighet och angår oss.
Men det de kalla så sublimt;
Men himmel, sol och stjernor der,
D’ä bara luft — Du gycklare!
När, ledsnadt vid ditt fåvetts-spel,
Det ädla folket en gång vill
Se upp, och ser. Hvad gör du då?
Då bit dig, apa, klorna af
Och kryp och göm dig i din skam.
Ha, rågadt är ditt arghetsmått,
Du vittra apors Belzebut,
Du lille dubble Simei,
Din —s och–s smädare,
Din–s skorpioniskt kryp!
Fly giftige och bleknad skäms
För Jiimmel, menniskor och dag.
Hårdt är att höra detta allt;
Men två dig väl i sannings lut,
Du lille smutsade poet!
Du tumlade i skam och träck
Ju allan tid så gärna om!
Yar fin, du ärans skojare.
Odödlighetens Lillepytt!
Yar fin, och kringom munnen stryk
En politessens sirapsrand,
Och se’n, så ljum och söt och hal,
Gå, narra dig i lyckans kök
Ock några feta flugor till.
Ur hårdt tillsnörpta ändan drag
En klar, behaglig spindeltråd,
Och fånga små beundrare.
Så lyft dig, lille högmodsnarr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
