Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
STRIDEN EMELLAN KELLGREN OCH THORILD.
Du sjelf, blott sjelf ett snille var,
En mästare, och fal och blid ~
Och smädande förnedra allt,
Hvar ädel redelig förtjenst,
Som ej af dig
En lumpen ärekrona tar.
Du flitigt stryk de vittra torg,
O, blomsterrike kavaljer!
Din lilla tomma storhet vänd.
Uthvissla allt, och sätt dig högt,
Högt upp, du kåkens cherubim!
Men hvad! Om himlen skickar än
En hjelte till! Dig, Kellgren, än
En låga vettets duumvir?
Tro, lofsjung högt, fall ned och se!
Hvad ser du? K ätt i ångan der,
I träskets dunkla ånga ... märk ?
Der strålar Sumpens Genius,
Du, platthets Aristophanes!
O Kellgren, kyss din Envallson!
Och Envallson din Kellgren kyss!
Och i ert hundabroderskap
Gemensamt skällen, tjuten hop.
Lef, lille rimmets hoppare,
Sjung glädtig, lef din sommardag!
Böttiger yttrar om denna sång: "Det är pöbelspråket satt
i meter, det är argheten och ilskan, uttryckta i bunden stil."
Sången var beledsagad med noter, af hvilka en
upplyste derom, att titlen "Straffsång" kunde utbytas mot
Hind-riks Kåkstrykning, såsom mera upplifvad och kraftig,
en annan, att Ramifons vore sammansatt af ramus, gren,
och fons, källa, en tredje, att förf. "vill hafva Kellgren att
bottjuta på skalden Flintbergs graf." Den sista noten uttalar
Thorilds eget naiva omdöme öfver sitt verk: "Jag har
förundrat mig öfver karakteren af detta stycket. Det är
höjden af ljungande harm. Liksom af ett väsende stäldt tio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
