Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1785—1791.
323
Men annorlunda än Regnér, dömde Thorild om Leopolds
kritiska broschyr. I det nyss nämnda brefvet yttrar han?
"Kritiken" — på det olycks-monumentet, vid hvars åskådande man
må falla i gudsfruktan och tillbe den allsmäktiga handen, som ger
och tager: ack! hvad visar den? Tydeligen, en stor criticus; men
en, som vill göra samma fall. Detta är, att drifva — dagens vishet
långt......
Skrifva emot det förträffliga och för det usla, är lika fara. Man
begrafves i det ena fallet af harm, i det andra af förakt; men i
båda — begrafves. x\ck! jag tillber M. H:s förträfflighet: men kan ej
undgå att förakta dagen, när jag ser året. — De bladkräk, som
lefva af Stockholms-Posten, gapa stort af förundran. Men jag, och
femtio med mig, skämmas, att~Leopold — ett så stort namn! — kunnat
prisa Bältiaden.
Efter jag utan fråga är en af M. H:s sannaste beundrare, så skall
jag här, i min tour, otvunget göra en "kritisk anmärkning.’’ M. H.
har sjelf medgifvit: "Löjet är min första synd." Om så är (och hvem
bör ej hålla med derom?), så är metaforen M. H:s andra. Jag skulle
kunna ge en lista på utomordentliga och falska. Tag blott den främsta
på sin Kritiks första sida, och vidare, och vidare! Jag — ej tadlar,
utan bönfaller: gif sitt snille, som har så mycket annat, också denna
sista sanning; detta naturens allglädjande ljus!
Tack för verserne Melanderhjelm! Sköna: men sista ideen har just
"löjets synd;" alldeles som "på tån," i odén.
Leopold synes hafva tagit illa upp denna tillrättavisning,
åtminstone att döma af början till Thorilds nästa bref,
hvilket vi här nedan meddela som prof på den förändrade
ton, Thorild nu begagnade i sin brefväxling.
"Jag admirerar M. H:s naiva allarm. Men det är lätt stilladt.
Vi, som här utgöra ett antal kännare, finna Hr bibliothekarien likaså
mycket karakteriseras af sina metaforismer, soni af sitt vett. Vi
känne dem derföre pertinent; men dock rent beundre. Det jag nu
säger, är då ej tadel: det är blott vänliga anmärkningar.
kanske äfven min Journal till någon förbättring, oin mera tid derpå
med fördel kunde uppoffras; men det som mest bekymrar mig, är
att genom detta något förhastade nit hafva för alltid förlorat en
min forne vän, hvars återvinnande och lyckliga biträde jag vid detta
företagande så högt efterlängtade och så ganska väl behöfde." Längre
fram fortsattes polemiken emellan båda.
2 i*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
