Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 . LEOPOLD. THORILD.
denna, såsom ett ovilkorligt mönster, ett ideal af fullkomlighet, med
hvilket all olikhet är ett obehag, och från hvilket all afvikelse vore en
orimlighet.
Leopold framhåller derpå som obestridliga förtjenster
hos fransmännen klarheten och stilens värdighet. Men han
visar, att ett språk i sin daning, sådant som vårt, icke kan
hafva samma klara bestämdhet i uttrycket som det franska,
hvilket sedan mer än halftannat sekel blifvit så fullkomligt
bestämdt till hvarje ord och hvarje uttryck; hvarvid han
dock icke tyckes inse, att den fördel, detta medför, är å
andra sidan förenad med åtskilliga olägenheter.
"Det återstår att tillägga ett ord angående Stilens värdighet.
Denna förtjenst förutsätter i synnerhet undvikandet af två fel: af låga
ord och af alltför hvardagliga talesätt. Ingen nation har, det är sant,
sträckt grannlagenheten i detta afseende så långt som den fransyska.
Men undvikandet af ett fel leder ofta till ett motsatt större. Med den
omsorg kan man undfly uttryckets påstådda oädelhet, att man gör
hälften af sitt språk obrukligt för den ädlare skrifarten, och att nian
till större delen utesluter derifrån både denna träffande egentlighet,
som ofta så lyckligt bestämmer tankens föremål, och dessa sinligt
målande drag, som alltid tala med så stort behag till inbillningen.
Jag lemnar andra att döma, huruvida det fransyska språket af en
sådan förebråelse verkligen träffas eller ej. Hvad man åtminstone
oftare påstått, det är att sjelfva Corneilles, Racines och Boileaus språk
på långt när ej äger för den egentliga poëtiska stilen, det? vill säga
för den sinligt målande, de fördelar, som Horners, Teocrits och
Virgilii, eller ens som Popes, Miltons och Ariosts. Det har blifvit sagdt
och upprepadt, att icke allenast de flesta ord och termer af åkerbruk,
slöjder och hvardagslefnad, utan nästan alla smärre sinliga föremål,
och med dem, många af dessa lyckligt bildande drag, som i hela dess
lifliga synbarhet framställa en sak for inbillningen, fått i detta språk
ett anseende af låghet, som utesluter dem från den ädlare stilen: att
i synnerhet den fransyska skaldekonsten derigenom fått en viss abstrakt
enformighet, en viss tomhet på sinligt innehåll, en viss brist på fårgor
och skapelser, som inskränker den inom kretsen af allmänna uttryck
och retoriska former. Att dess verkliga företräde förnämligast ligger
i d^ss behag för umgänget, i teaterstilen och känslans uttryck; men
att just dessa förtjenster, hvilka utgöra ett eget slag, svårt att förena
med den sinligt bildande skaldesångens, i märkbar mån skadat
språkets öfriga fullkomlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
