Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1785-H791.
341
Det är icke jag, som vågar göra den fransyska vitterheten någon
af dessa förebråelser; det är den störste ibland dess författare, det är
sjelfva Voltaire, som inför smakens och snillets högsta domstol i sitt
land upprepar och nödgas medgifva dem.
Men om man således ej kan tvifla om grundligheten deraf, och
om den fransyska smaken visserligen icke blir ett, i alla afseenden,
ovilkorligt efterdöme för andra nationers, hvad skall man då säga om
dessa domare i vitterheten, som med en uteslutande beundran lör allt
hvad som blott flutit ur fransysk penna, sätta bland oss höjden af
förtjenst, i den mest enträgna härmning deraf? Man lärer ej förebrå mig,
att jag öfverdrifver. Jag skulle i det fallet äga mitt försvar färdigt
i nästan alla våra goda skribenters erfarenhet. Knappt lärer någon
bland dem finnas, som icke mer eller mindre rönt obehaget af en
författares belägenhet, som måste följa naturen och fordringarne af sitt
eget språk, men dömes efter lynnet och smaken af ett främmande.
Han behöfver ett nytt ord och skapar det; det är ädelt och
välljudande, men ännu ovanligt: och den fransyska smaken misshagas deraf.
Han lånar ett annat ur hvardags-språket; det förädlas hos honom
genom användningen; men detta ord var nyss ett hvardagsord utan
upphöjning: och den fransyska smaken misshagas deraf. Han försöker
nya ordställningar, omväxlad nummer; språket vinner kraft derigenom;
någon slapp sträng spännes starkare, och tonen höjer sig; men
sammansättningen förlorar ledigheten, ordfallet, må hända derigenom också
snarfattligheten af umgängs-talet: och den fransyska smaken misshagas
deraf. Han försinligar ett uttryck; bilden är lyckligt lånad, den är
liflig och talande; men all sinlighet i dess första nyhet tyckes
likasom medföra en viss råhet, hvilken behöfver sin tid att afnötas: och
den fransyska smaken misshagas deraf. Med ett ord, alla dessa försök
må hafva deras ypperliga förtjenst; må skänka språket fàrgor och
rikdom; må föra det slutligen ända till jemförlighet med de mest odlade.
Nog af, det är icke den fransyska tonen, vändningen, ordställningen;
det är alltid ett helt annat språk, som har sin egen särskilda natur,
sina vissa egentligheter. Behagen, om de finnas, äro icke de samma;
olikheten är synbar: och den fransyska smaken misshagas deraf.
Ingenting är i sanning mera qväfvande för den inhemska
literaturens tillväxt i ett land, än en främmande vitterhet, som i alla högre
eller finare kretsar nästan uttränger moderspråket. Man förebär
förgäfves, att smaken derigenom förädlas, efterdömen utbredas, täflan
uppväckes. Det är nästan alltid fördomen för det främmande, som i
dessa täflingar afgör företrädet; och äfven den bästa författare skall
svårligen lyckas att, i en såd&n nation, skrifva på en gång för
allmänheten och för det finare umgänget. Men i denna svårighet, eller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
