Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
. LEOPOLD. THORILD.
rättare sagdt, i denna omöjlighet, hvilket val återstår? Utan tvifvel
att skrifva för sin egen nation: att tala till dess tankegrad och
sinnesart; att otvunget följa sitt eget språks lynne; att med ett ord,
hellre skapa en vitterhet åt sina egna landsmän, vore den ock till en
början mindre fullkomlig, än att efter några få, knappast mer än
halfsvenska läsares fordringar, tvinga sin skrifart till en onaturlig
likhet af utländska efterdömeu: efterdömen, alltid lättare att på sin
egen väg upphinna, än att rädd och stel härmare fjät i fjät eftertrampa.
Jag är nämligen för min del öfvertygad, att hvart och ett språk
har, likasom sin egen särskilda art, så äfven sin egen olika väg till
fullkomligheten, och sina bestämda egenskaper för ett visst olika slag
deraf. Det är på denna väg, om den följes, som det kan och skall
blifva icke allenast jemförligt med andra, utan äfven till vissa delar
öfverträffa dem. Men detta syftemål hinnes icke genom slafvisk
härm-ning af ett främmande, vare sig till språkarten, som icke kan härmas,
eller till smaken, som i många afseenden beror af språkarten. Det
kan blott nås genom uppmärksamhet på sitt eget språks* särskilda
lynne och fördelar, och genom en manligt fri utbildning deraf. Så har
den engelska vitterheten blifvit en rival af den fransyska, och en rival,
som i mer än ett afseende behållit företrädet. Så har sjelfva det
fransyska språket uppväxt bredvid det yngre romerska, och har mognat
till en egen art af förträfflighet, med hvilken detta sistnämnda i all
sin skönhet icke kan jemföras. Visserligen gifves en allmän smak?
gemensam med alla odlade folkslag; lagar, utan hvilkas åtlydnad
någon särskild författare väl kan göra sig berömd på en mörkare tid,’
men hvarförutan ingen nations språk eller vitterhet någonsin kunna
vinna det klassiska värde, som de tre nyssnämndes. Emedlertid hafva
de ingendera bildat sig efter hvarandras enskilda lagar af s^iak eller
språklynne. Man talar om mönster för efterföljd: se der, som jag
tror, det af alla, som bäst förtjenar att framställas och öfvervägas.
Under dessa år infaller Leopolds polemik med Regnér.
Den hade sin upprinnelse ur den senares recension af Leopolds
"Kritiska anmärkningar vid Tåget öfver Bält" (1785);
Leopolds häftiga replik, beräknad att krossa både Regnér och
hans tidskrift, hade denne mycket undfallande besvarat, och
han hade uttalat sin ledsnad öfver att han i Leopold förlorat
en vän. Men under 1786 trodde Leopold sig flera gånger
vara föremål för förtäckta anspelningar från Regnérs s^da
eller, som han kallade dem, "qvartala hämdesuckar öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
