Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
. LEOPOLD. THORILD.
frisören, som belönte hans möda med en tjusningsblick, och för en
af sina adoratörer, som redan, innan han ännu öppnat sin mun, med
vördsam beundran häpnade öfver den vishet, söm flödade öfver hans
läppar. På bordet låg prospektus till den öfversättning af Ossian och
Tacitus, som Thorild på en gång företagit, och hvartill han äfven,
såsom handpenning, uppbar prenumerationen af Ehrenström. De
lektioner, som han sedan skulle gifva, stadnade merendels uti deklamationer
öfver stats-affärer. "Huru orimligt det var, att konungen ej
ville för ständerna allmänt uppgifva statsverket," var ett
favorit-thema, och "vi behöfva lik väl att veta finansernas
tillstånd," blef alltid slutmeningen af denna nationens tribun i sina egna
tankar. Stundom roade Ehrenström sig också, att, såsom oförtänkt,
låta Thorilds dråpliga verk om Passionerna ligga framme, då auktorn
liela timman sysselsatte sig, att, uti full entusiasm, upprepa hela
stycken deraf.
Redan i Maj 1785 hade, som vi sett, Thorild i bref till
Leopold förklarat sin afsigt vara att fara till England. Hans
memorials öde 1786 bidrog kanske att mogna beslutet.
Han vann icke här hemma det erkännande, han kräfde;
man ville icke lyssna till hans röst, icke tillgodogöra sig
hans råd: "Svenska folket vaknar icke på denna sidan
domen; och om det vaknar, är det, enligt historien, likasom
det sofve." . . . "Man deklamerar icke mot Svenska bergen
för att väcka och röra dem. . . . Första tanken och första
kraften till frihet finnes i Sverige, ännu icke." Så klagade
han; men om deri inblandar sig en ton af sårad personlig
fåfänga, var denna dock icke uteslutande det styrande
motivet för hans handlingssätt. "Lycklig och olycklig den,"
skrifver han till Heurlin, "som förälskat sig i Menskliga
Lycksaligheten. Han kan icke finna allting "godt nog,"
icke finna fröjd och hvila i hvart litet personligt prål. Utan
Gud, utan odödlighet (i hopens mening), har jag denna
gudomsbild qvar. Hon är min skönhet, min heroine; för
henne är jag vandrande riddare. Jag måste vinna ett land
åt henne; eller skapa ett nytt; eller förgås." Äfven i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
