Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.
af Thorilds försvar, samt att om mannen än icke hade den
"storhet," hvartill han af Thorild upphöjes, han dock hade
både hufvud och talang. "Skriften är," säger han, "en filippik
mot franska filosofien och dess dotter franska revolutionen,
men å andra sidan ock ett i anledning deraf till furstarne,
ministrarne och folken riktadt varnings- och förmaningstal."
Kpllgren åter sade den vara en mycket tom och oredig
deklamation mot konungar och folk, mot förtryck och frihet;
han påpekade förf:s oredighet och motsägelser, hans
tilltagsenhet att gäckas med läsarens insigter, samt hans höga
preceptorala ton, och han ursäktade sin stränghet i
granskningen med dessa ord: "må dumhetens välmening gerna
skonas eller glömmas, men det falska vettet, den dristande
okunnigheten, den skrytande medelmåttan, charlatanismen,
alla de egenskaper, som förleda eller såra, må sådana fel
aldrig utan näpst framgå för granskarens öga:" ord, om hvilka
Thorild sedan förklarade, att Kellgren med dem skrifvit sin
egen dom bättre, än någon annan det förmått. För öfrigt
förebrår Thorild sin motståndare, att denne icke förstått upp
skatta Manderfeldts snille och djerfhet, samt att han låtit leda
sig såväl af motvilja mot författaren på grund af dennes
ungdomsförvillelse, som af harm öfver hans angrepp på
Kellgrens "dödlige Gud Voltaire* 7). Sjelf förklarar Thorild sig
7) Atterbom tyckes med mera uppmärksamhet hafva genomläst
Thorilds försvar, än Kellgrens recension. 1 likhet med Thorild säger
han, att K. tillåtit sig utlåtelser, som häntyda på Manderfeldts
"ung-domsirringar," och yrkat, "att endast en sjelf ren och helig man bör
säga oss sanningen." De senast nämnda orden finnas med
citationstecken anförda hos Thorild, — men de återfinnas icke i recensionen,
lika litet som deri talas om M:s ungdomsirringar. Det enda, vi kunnat
upptäcka, som innebär en möjlig syftning ditåt, är följande. Kellr
gren anförer Voltaires ord: "Hvad titlen på en bok angår, så i fall
man har den dårskapen att utsätta sitt namn, bör det åtminstone ske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
