Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1791—1792.
523
ogilla inånga tankar i denna bok, ehuru, säger han, förf.
"förtjenar lika mycken vördnad, när han är emot som med
mitt eget förstånd," emedan han med sin själs bästa kraft
tänkte i sanningens verld. Något före dessa ord finnes i
Thorilds bok ett ställe, som censuren strök, men som är
infördt i senare upplagor af Thorilds skrifter. Det lyder:
"eFag anser den revolution, som min auktor så dristigt hädar,
för den största händelse på jorden, näst syndafloden, hvilken
också tog bort några goda själar, men dränkte alla
skälmarne; ja, jag påstår, om denna revolution ock med
men-niskosnille kunde visas vara orätt, att den dock evigt är
den mest höga och majestätliga af de dödligas villfarelser"8).
under en sedig och blygsam form;** och här tillfogas: "Med desto
mera skäl tillägge vi, att när en auktor uppträder som reformator af
Europas politik, att i egen person bestraffa dess konungar, ministrar,
författare, i eget namn tilltala nationerna____bör han antingen äga
ett för snille och dygder med vördnad kändt namn eller ock alldeles
intet," d. v. s. uppträda anonymt. Det är förmodligen dessa ord, Thorild
på ofvannämnda sätt omskrifvit och försett med citations-tecken.
Körande anspeluingarne på Manderfeldts förbrytelse, finnes ingen annan,
än den enkla upplysningen, att han är samma person som herr Carl
Ingman; också protesterar Kellgren (St. Posten 1792 11:0 56) mot
påståendet, att han fäst uppmärksamhet vid M:s ungdomssynder. Då
längre frain Thorild beklagade sig öfver Leopolds citater af hans ord,
kan det vara skäl att visa, huru han sjelf brukade citerade.
8) Thorild inskref dessa rader, dem rLagens svärd borthuggit,"
i det exemplar, lian d. 5 Febr. 1792 sände till Tham. Thams svar
den 15 Februari är synnerligen karakteristiskt. "Literära
kritiker äro utom, eller öfver, min sfer. Jag läser min herres bok:
men eljest blott Worniius, Ulfila, Rudbecks Atlantica. Jag afritar
gamla grafkummel; låter komma runstenar m. m. — Jag tänker
slutligen att kunna bevisa: att Gylfe bodde ofvanföre, och Odén midt emot
Dagsnäs; att de gamla Åsarne voro Ulfsparrar från Asa i Småland,,
mina förfäder; att kung Arngrimer på ßolmsö i Småland, kung Frodc
i Halland, L:ingeben Rese i Bohuslän, voro samtida med kung Smör
i Yestergylleii; att Unanian, Vinanian och Sunaman voro intoleranta
fähundar, hvilka Ulfsparrarne dränkte såsom ett extrcmum af att dö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
