Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99 ROSENSTEINS SKRIFT OM UI’1’LYSNINUKN.
Se vi närmare på denna Thorilds kritik, finna vi två
tredjedelar af densamma utgöra ett försök att visa, det
Rosenstein, åt hvilken den unge konungens uppfostran var
anförtrodd, proklamerat våldet såsom ett medel för san*
ningens utbredande, hyllat en grundsats, som omfattades
och sattes i verket af pariseijakobinema. Kunde
Reuterholm önska sig ett bättre handtag! Och denna förebråelse
gjordes Rosenstein af en person, som sjelf ådragit sig lagens
straff derför, att han ansetts hafva i en skrift hotat med
våld! Ännu märkligare synes Thorilds uppträdande för en
efterverld, som vet, att han nyss förut, i sitt
verldsreform-forslag, ropat sitt: frappez! och att han ännu ett par
månader derefter, i bref till hemmet, uttalade sin förtjusning
öfver blodbaden i Paris.
Märkligt är äfven det bref, hvarmed Thorild
beledsagade skriftens översändande. Det är dateradt Hamburg
den 24 Sept. 1793.
"Na har jag icke tid, men en annan gång skall jag skrifva om
Hamburg och tyskarne. Stora Guds under af dumhet har jag begapat
oeh skall låta eder begapa. Ken min måge ligger mig ännu
närmare, än Tyskland.....Jag skickar följande afhandling. Ämnet är
gudomligt; min afsigt dermed likaså. Endast anledningen just nu
är en smula alltför mensklig, om man annars icke vill medge mig att
sjelfva hungern är gndomlig — hvartill hon visserligen har en stark
uine i sin allmagt. Pjesen är oskyldig som Guds ord, och kunde få
bmdatur i sjelfva H—s censur. Detta är dock ej att lé åt. — Någon
tade skrifva deremot, för att upplifva frågan allmänt" 4).
Hunger var sålunda ett hufvudsakligt motiv till
kritikens affattande. Om Reuterholm stillat denna hunger,
länna vi icke; men att han med nöje läst kritiken, kunna
vi taga för afgjordt.
•) Atterbom V.s. 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
