Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1798. 105
•
sel, samt att Leopold vore lik en "kesande stnt på Parnassen
lian anför sin kärlek till sanningen samt sin öfvertygelse
om kritikens nytta såsom skäl, hvarföre han vid
utgifningen biträdt sin "olycklige vän" a); han nämner, att han
visat kritiken för Rosenstein samt anför utdrag ur dennes
bref. Publiken fann detta svar "oändligt matt, platt, svagt,
bärande i högsta grad stämpeln af vana sine viribus iran,
enligt Rosensteins yttrande i ett bref af den 4 Jan. 1794.
Efter någon öfverläggning beslöt Leopold att svara, och han
leddes dervid icke endast af sin lust att leka med
Philipson, utan äfven deraf, att han ansåg, att allvar kunde äfven
bland dessa "barnsligheter" finna rum och att publiken äfven
genom dem kunde påverkas *). Svaret infördes i
Extra-Posten d. 20 Jan. 1794. Yi meddela några utdrag:
’) Det var mot detta uttryck Thorild protesterade, se ofvan sid. 53.
•) Leopold skrifver d. 13 Jan.: "Philipsons svar har alldeles intet
förundrat, ännu mindre sårat mig; men väl har det gifvit mig ett
litet löje att se uselheten i hela sin platta oförmåga. Som jag i
sådana ämnen, hvilka ingenting förringa i den existimation, jag Önskar
förtjena som hederlig man, är af den vackraste liknöjdhet/ och som allt
literärt ovett föga gör annat än blott halkar öfver min själ, så har
jag visserligen i den delen ingenting annat att önska af hr
Kanslirådet, än blott se i det jag gjort min välmening och min sanna
högaktning. Mot Philipson behöfver jag ingenting annat, än ett par
stunders godt lynne, tillagdt till det förakt, jag för honom hyser.
Vitt första beslut var att intet svara honom. Men utom det att mina
fingrar kittla att smeka honom, har jag också gjort mig den maximen,
att om auktorn till en allvarsamt förnuftig skrift kan hvila sig på sina
skal, utan att svara och återsvara, måste åter den, som börjar en lek,
ieke löpa derifrån vid den första afvisningen. Sedan man sagt nog,
är det först tid att tiga. Ännu andra skäl förmå mig att svara
Philipson: publikens begrepp kan ej nog vänjas vid rigtiga omdömen i
alla ämnen, som det minsta frappera dess nyfikenhet, och det kunde
hända, att man lärde den tänka rigtigt just genom dessa
lappristri-der, som i ett mognare land vore rena barnsligheter. Så har det händt
och jag skall aldrig neka eller glömma min förbindelse till Kell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
