Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
ROSENSTEINS SKRIFT OM UI’1’LYSNINUKN.
"TM Herr Lorentz Münter Philipson!
M. H.
Alltsedan ni ädelmodigt öfvergaf er första profession, att skrifva
recepter, for den i er hand långt mindre mördande, att skrifva
kritiker, eller àtt utgifva andras, lärer ni väl knappt minnas er hafva
utdelat till någon så starka piller, som dem ni uti Ëxtra Posten förlidet
år n:o 299 funnit godt att forordna för mig, i anledning af min
recension af herr Thorilds kritik öfver boken Om Upplysningen.
Jag hade begått det oerhörda felet, att misstaga mig på
betydelsen af bokstafven M i ert värda namn, hvilken jag trodde betyda
Magnus, som den annars vanligen gör. Med den öfverlägsenhet, som
tillhör en grundligare kunskap, gendrifver ni denna grofva osanning,
bevisandes er heta icke Lorentz Magnus, utan Lorentz Münter,
hvarigenom mina skäl emot er i så måtto märkeligen försvagas. Oaktadt
den litet hårda tillvitelsen, som ni gör mig, att vara en oforstànåig
pojke, då jag kunnat inbilla mig, att nt hette Magnus, är jag dock
färdig att offentligen tillstå min förseelse. Jag erkänner inför hela
publiken, att jag lefvat i den olärdaste okunnighet om ert värda
fornamn Lorentz Münter, och gör er- all den rättvisa, som man förtjenar,
när man blifvit kallad Magnus oförskyldt.
. Men det är ej nog, M. H., att heta Lorentz Münter, ni måste
äfven söka att göra heder åt ert namn. Det usla sätt att med
skällsord och plumpheter besvara påminnelser, visserligen ej författade i
den stil ni brukar, tjenar, som jag tror, till ingenting mindre än till
detta ändamål. Ni har velat härma en Cyclop, ryktbar för sin grofva
tilltagsenhet. Men, min herre, medelmåttans härmning förderfvar allt,
och sjelfva plumpheten förlorar under hennes matta penna sin energie,
utan att förlora sin föraktlighet.
Det förhåller sig med förståndet, hvarom ni så ofta talar, alldeles
som med dygden. De som mest ropa derpå, äro gemenligen de, som
hafva att skyla den största brist af dessa egenskaper. De som
verkligen ega dem, åtnöja sig med att bevisa det genom utöfningen.
Om ni, min herre, varit ibland dessas antal, hade tillfälle gifvits
att visa det, innan ni gjorde er till utgifvare af herr Thorilds sista
kritik. Ni hade visserligen då förut eftersinnat, huruvida ni ej
bevisat er så kalhde olycklige van en ädlare tjenst genom att afstyrka, än
gren i detta ämne. (Här följa de ord, hvilka vi, efter Beskow, anfört
Del. I. b. 536 noten 9). Detta sätt att innan tryckningen meddeltf
ovettiga kritiker, och tro all heder dermed försonad, förtjenar
onekligen att i publikens omdöme qng&ng för alla reduceras till hvad det
i grunden är: ett gäckeri af all ära och blygsamhet", (üps. BibL Saml.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
