Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1798.
107
befordra tryckningen af en skrift, hvari förgripliga satser rent af
pådiktas en namngifven författare, och hvarigenom alla rättsinnigas harm
nödvändigt måste kallas öfver en af begge: den brottslige, som dem
pablikt yrkat, eller den oförskämde, som den uppdiktat. Det fordras
ej ett stort förstånd att förutse detta. Ni hade då äfven med lätt
möda funnit, att om änskönt kritikens afsättning, genom ett sådant
medel, aldrig så lyckligen främjades, fins likv&l intet tillstånd af
behof; som gör detta medel mindre oädelt, hvarken hos er vän att bruka
eller hos er att understödja. Också detta, M. H., synes mig hvarken
tvetydigt eller, för en man af förstånd, svårt att inse. Hade ni ännu
gjort blott ett steg till eftertanke, skulle ni hafva lika klarligen
begripit, att om två eller tre misstag (som ni med något skål påstår),
icke alltid göra en kritik förkastlig, blir en sådan ursäkt likväl icke
di behörig, när hela kritiken består af blott dessa två eller tre
misstag, allraminst när dessa misstag innehålla kränkande tillmälen,
upp-spunoe antingen med tydlig medvetenhet om deras ogrund eller
till-komne af den lättsinnigaste bekymmerslöshet om den bokens sanna
innehåll, som man angriper".
Sedan han derefter yrkat, att en utgifvare måste
anses godkänna hvad han utgifver och att han således för
detsamma ikläder sig ansvar, uppvisar Leopold
taktlösheten i kritikens meddelande åt Rosenstein under sådana
omständigheter som de, hvilka här förelågo.
"Säg oss då nu, ädle och vise man, (jag upprepar min stora fråga),
hvartill den åberopade kommunikationen? och hvaruti bestod
egentligen det hederliga ändamålet deraf? Jo, jag vill säga er det. Dertill
tjenade den, och dertill endast, att genom detta saktmodiga, modesta,
tfterlåtande svar, som ni kunde med visshet vänta er, autorisera er
ä*om utgifvare af detta er väns nya försök i den högre eller
Tolf-*tiU*%gskriHken; att vid första tillfälle (hvilket också redan inträffat),
fegigna er af just samma svar till er ursäkt inför publiken, och att
derigenom på köpet passera, om möjligt vore, för en man af höflighet,
»m iakttagit reglorna.
Den olycklige är helig; ja, min herre, när olyckan är den förtjente
®Mmens, som brottas med orättvisan, icke den vettlöse äfventyrarens,
icke det oregerliga högmodets, som ej ens låter tämja sig derigenom.
Att för libellisten, som fortfar att förolämpa alla upphöjdare talanger,
fordra helgd och respekt, i anseende till den olyckan, som träffat
honom, att numera nödgas skicka sina skamligheter postvägen, ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
