Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
THORILD I TYSKLAND. 216
skilt emellan det sköna, det sanna och det goda, emedan
han fann skönhet öfverallt, der han fann harmoni. I ett
fragment, med öfverskrift: "Dygd. Skönhet. Harmoni.", säger
Thorild, att vi icke kunna kalla ett foremål skönt, utan så
vida vi hafva någon ljuf känsla deraf, vidare, att inga andra
ting kumla väcka en sådan känsla, "än de, som hafva en efter
känslan afmätt mångfaldighet och enhet d. v. s. harmoni",
samt att dygden är skön, emedan hon harmonierar med,
ljuft inflyter pä hvar oförderfvad, vaken mensklig själ.
Han antager sedan på detta ställe en sinlig skönhet for de
yttre sinnena, en intellektuel för det intellektuella sinnet
och en moralisk för det moraliska sinnet1).
*) I de uppgjorda systemen framställas ofvanstående satser i
korthet sålnnda. Det ursköna eller absolut sköna är Gud, enheten af den
högsta kraft och högsta harmoni. Det sköna är sålunda harmonisk
kraft. Men utom denna högsta skönhet gifves äfven en annan, relativ
skönhet, uti hvilken ett af dessa moment öfverväger. Öfverväger
kraften, så uppkommer det sublima eller magtens skönhet; öfverväger
åter harmonien, så uppkommer det sköna i inskränkt bemärkelse eller
gratien, behagens skönhet. — Det är lätt att se, huru man kommit till
detta schema. Bestämningen i Tassionerna", att harmonien är det
sköna, har man sammanslagit med den från Ehrensvärd hemtade
satsen, att Gud är det högsta sköna, och då, enligt ’Passionerna", Gud
är föreningen af kraft och harmoni, så blir det ursköna samma
förening. Ur Thorilds yttranden om Shakespeare och fransmännei] hår
man hemtat definitionerna på det sublima och det behagsköna. Sedan
har man i den af Atterbom hopsatta definitionen på det sublima sett
en af Thorilds största vetenskapliga tupptäckter; så C. v. Friesen i
"Jemförande framställning af de olika åsigterna om det sublima" I.
Stockholm 1869.
Vi vilja ingalunda bestrida, att ofvan anförda satser kunna
pressas fram ur Thorilds enkla ord; men för vår del tro vi, att Thorild, i
fråga om det sublima och det behagsköna, eller om den högsta och den
lägre skönheten, blott haft för ögat den literaturhistoriska motsatsen
emellan den Ossian-Shakspeare-Klopstockska smaken och den rådande
franska. Huru litet han sjelf tänkt att i ’Passionerna’ gifva en sträng
begreppsbestämning af det sublima, synes bäst deraf, att han om Ossian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
