Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORILD I TYSKLAND.
217
Om det komiska kommer Thorild att tala änder
polemiken med Kellgren 1791. Han beskrifver förträffligt det
komiskas subjektiva intryck, ger en träffande definition pä
qvickhet och infall, men genom att uppställa ett naturens
löjliga s&som motsats till ett konstens löjliga intrasslar han,
i stället för att utreda, det komiskas begrepp. Ensidigt
bedömas parodien och komedien. (Se ofvan I. s. 512—515).
Om teatren yttras i sammanhang härmed n&gra träffande
anmärkningar; men i skriften "Om efterhärmning" (1793)
upphäfver Thorild all teatralisk konst genom sin
förkastelsedom öfver aktionen (s. o. II. s. 26).
Inbillningen är, enligt Thorild, närmast kraften att
bilda, men det är omöjligt att inbilla sig n&got, som ej är i
naturen eller ej rört sinnet; inbillningens material är derföre
det i sinnet liggande aftryck af verlden. Inbillningen kan
rätteligen sägas vara "sinnets själ", "denna sinnets inre liflighet,
genom hvilken alla bilder återställas, lysa och brinna", och
är i denna mening "det inre sinnet, och en strimma af
gudomligheten" a). Härtill sluter sig Thorilds bestämning af
»ger, att han var "full af harmonisk kraft, af naturens gudomliga", sedan
han kort fornt kallat honom "den förste, den mest sublime af
skalderna". Hade Thorild haft den uppfattning, att sublimt vore det, i
hvilket kraften vore öfvervägande, skulle han väl visat, att detta egde rum
hos den sublimaste af skalder, nu är det först beträffande Shakespeare ban
gör en dylik anmärkning. Vår kätterska mening är derföre, att Thorild,
i öfverensstämmelse med sin lära, att allt är gradation, tänkt sig
saken så: den högsta skönhet framställa de skalder, hos hvilka, liksom
i naturen (hos Gud), harmoni och kraft äro i jemvigt, och en sådan
skald är den sublime Ossian; derpå följer i skalan nedåt de, hos hvilka
kraften mer eller mindre är öfvervägande, så att, fehuru Shakspeare är
"sublim", är han redan mindre sublim än Ossian, och slutligen komma
så-A&na, hos hvilka harmonien är öfvervägande, och dessa hafva behagets
kgre skönhet.
s) Anmärkningar till poemet "Inbildningens nöjen". Saml. Skr.
1. i. 60-63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
