Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792—1795. 241
"Välsignad, ropar han, välsignad evigt
(J, himlens älskade! J. jordens ädle!)
Den stund, som gaf er åt min sälla åsyn;
Från denna stunden glömmer jag att lida,
Och smärtan halkar lätt utöfver själen,
Och fastnar någon gång dess pil och sårar,
Då ser jag er igen — och såret läkes.
Och nu, hvad gör mig verlden och dess bländsken,
De storas nåd emot de godas aktning,
Och dårars lof emot de visas bifall,
Och seklers minne mot ett nu af sällhet,
Och mot en vänskapsblick af dig — Christina".
En annan dikt från hans sista år är det täcka
skalde-brefvet, "Till Fredrika". Det är, som Böttiger säger,
"sprittande af qvickhet" och, "synnerligen mot slutet,
oefterhärmligt genom sin lekande naivitet" •). Men ock hur olikt
de erotiska dikterna från skaldens äldre tid! En mild och
ren känsla blickar fram genom den skalkaktiga tonen, och
skämtet har en folie af vemod. "Fredrika" — en ung
vacker mamsell Bagge — hade kallat skalden sin vän, och
detta är diktens anledning. Han känner sig tacksam för
Hennes godhet, för den glans, hennes vänskap sprider öfver
hans lefnads afton, ehuru han fruktar, att ordet vänskap
i en ung skönhets mun just ej har så mycket att betyda.
Dock, henne kan han icke misstro.
"Någon dag, då jorden gömmer
Askan af sin trötta son,
Och en flygtig verld förglömmer
Det förgängeliga lån
Af det namn, hon nu berömmer,
Då, när land och stad och hof
Ingen Kellgren mera minnes,
Dä — om detta bladet finnes —
Skall det säga till mitt lof:
•) Böttiger, Sv. Akad. Handl. XL V. s. 202.
I4«ifgr«n. U.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
