Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
KELLOBEN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.
"Läsare, da som ej k&nner
"Hvem det namnet burit har,
"Känn dock hvad hans värde var:
rHan var en af Friggas vänner".
Men handen darrar, hjertat klappar, då han nedskrifver
detta. Törs han bekänna hvarföre? Då han skref om
vänskap, kom en yster pilt, med pil och båge, och antydde, att
skalden beherskades af en helt annan känsla. Förgäfves
ville skalden drifva den djerfve bortj rörd af piltens
förtviflan, tog han sin tillflykt till öfvertalande, bad honom
bevekligt att fly och ej förgifta hans bröst med "en djerf
förkastad låga".
"Fly, gör dig en dygd af nöden,
Fly mig, hasta dig, var snar".
"Aldrig, aldrig", var hans svar,
"Förr än sorgerna och döden
Hunnit ända dina dar".
Och ännu — ni mig förlåter! —
Står han lutad vid mitt bord,
Suckar, säger ej ett ord,
Ser mot himmelen — och gråter"1).
Till Kellgrens senaste lefnadsår hör äfven det berömda,
i hans gömmor funna, fragmentet "Sig v ar th och Hilma".
’) Äfven Leopold har till denna skönhets ära diktat några rader.
Han gjorde hennes bekantskap flera decennier efter Kellgrens död,
och var sjelf då redan blind. Det var med anledning deraf han skref
följande lilla fina stycke:
"Jag vill dö i gamla, sanna tron,
Ej på knä för nya gudar ligga,
Och i allt af Kellgrens religion,
Dyrkar jag som han den vackra Frigga.
Aldrig njöt jag hennes åsyn än;
Moses-Kellgren såg gudomligheten,
Såg och tillbad; vi, som kommit se’n,
Tro på skrifterna och på profeten".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
