Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792—1795.
248
Det är hållet i en varm, erotisk ton, och icke ntan skäl
anmärker Malmström det egendomliga deri, "att den rena
syärmiska kärlek, som vanligen plägar tillhöra
ynglingaåldern, men som Kellgren i sin nngdom behandlade med
ett visst förakt, skulle gripa hans fantasi i hans
mannaålder, insmyga sig i hans hjerta, då det redan var döende,
och hämnas genom att bemägtiga sig de sista ljuden af
hans lyra" a). Med sin egen snara död för ögonen klagar
Sigwarth vid Hilmas graf. Sedan han skildrat hur tomt
och ödsligt lifvet blifvit honom efter den älskades
bortgång, söker han en flyktig tröst i erinran om henne och
sin kärleks korta lycka. Hon är för honom icke ett
stoftets barn, en dödlig, nej, en gudom, englars urbild.
"AckJ — f5r ett ögonblick allena, kom hon
P& jorden främling, kallade sig Hilma,
S&g mig, och log, och sjönk nti mitt sköte;
Sjönk, och försvann —"
Hyddan i dalen, der hon bodde, ligger nu i spillror;
vissnad och kal är eken, vid hvars fot fordom flöt en källa.
"Hit kom min Hilma, når, vid dagens sänkning
De matta str&lar halka långs åt dalen.
Lätt kom hon, som en vårflägt, öfver fältet;
Och såsom blomstret för de blida vindar,
Så sjönk och uppsteg blomstret i dess fotspår —
Här satte hon sig ensam med sin oskuld,
Och Vestan lekte i dess öppna slöja,
Och böljan såg hvad aldrig dagens öga".
Det var der han för henne yppade sin kärlek och der han
erhöll visshet om hennes genkärlek. Under skildringen af
denna scen afbrytes dikten. Endast slutraderna finnas utförda.
’) Malmström s. o. II. b. 200.
16*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
