Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792t-1795.
, 818
förutsätta en stor menniskokännedom, om än denna, af
ofvan angifna skäl, emellanåt har en pessimistisk anstrykning;
dessutom sakna de icke poetisk åskådlighet. Som prof
meddela vi följande rader, hvilka tydligen röja skalden:
"Ehuru dröjd, min son, han kommer dock, den dag,
Som skall sin vinterfrost kring dina skuldror tömma,
Skall lemna tom din stol i vänners aftonlag
Och dig till sparsamt bord och enslig säng fördömma.
Förstå den svåra konst att åldras med behag!
Naturen blifve här din tröst, liksom din regel.
Den sol, som nedergår, ännu sin skönhet har,
Och seglarn, som från sjön sig inåt hamnen drar,
Med sakta vaggad fart och sammandragna segel,
Behagar än vår syn och håller skådarn qvar".
De ständiga anspelningarne på tiden och "det blod, som
nu Europa färgar", röja både anledningen till och afsigten
med dikten.
Tidsförhållandena afspegla sig äfven uti den bittra, men
qvicka satiren "Hvem har rättn (1795). Skalden anför en
nuiagd exempel, som visa, att "öfver allt har styrkan rätt",
samt slutar så:
"Men, kanske, godt folk, J torden
Fråga, om ej väntas får,
Att förnuftet en gång rår?
Jo bevars; — men ej på jorden".
Den satiriska sagan, "Dröm och det endast", (1795) har
Sfren ett allvarsamt syfte. Skalden drömmer sig vara död,
tan passerar Tartaren och Elyséen och beskrifver rätt
löjligt tillståndet på båda dessa ställen; slutligen möter han
en ofantlig jätte,
"Och mer, till vidd, ur stånd att rymmas på min duk,
An någon häradsprost, förenad, buk vid buk,
Med alla prostarne, hans fäder",
longgren. ii. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
