Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
LEOPOLD OCH EXTRAr POSTEN.
Annett" samt odet "Försynen", s&som de lyckligaste fostren
af hr Leopolds sångkonst". Palmblad berömmer stycket utan
alla förbehåll, prisande dess "finhet, lätthet, gratie och
urbanitet" 4). Der Leopolds hätskaste motståndare tala ett
sådant språk, hafva vi icke af nöden att något tillägga.
Sannolikt ligger en italiensk novell till grund för denna saga.
En ang romersk adelsman, Belsano, såg en dag i en kyrka sin skona,
fromma hustru Graziosa, den vackra bedjerskan, på knä framför en
madonnabild, med sträckta händer, varmt och ifrigt förrätta sin
andakt; men bakom "stenbelätet" upptäckte han en ung, vacker karL
Bel-. sano sade ingenting, superade lugnt med sin falska hustru, men vid
midnatt inträdde han i hennes rum, sade sig i duell hafva dödat en påfvens
slägting, hvarför han hvarje ögonblick kunde vänta att blifva gripen oeh
dödad; han hade derföre beslutat att taga gift. De båda makarne hade
ofta svurit hvarandra att dö på samma gång, och hustrun förklarade sig
nu villig att följa honom i döden. Han drack först ur en medförd skål,
bräddfull af gift, men då hon skulle dricka, slant olyckligtvis skålen ur
hennes hand och gick sönder. Hon tog dock genast fram ur ett lönskåp
ett giftpulver, hvilket hon, trogen sin ed, gömt som sin sista tillflykt,
slog det i vatten och drack. Ögonblickligen började hennes
dödsarbete, och af ömhet bad hon sin man aflägsna sig, för att icke med
åsynen af hennes lidande öka sina egna dödsqval. Han gick *). Men
efter en stunds förlopp skickade frun efter sin biktfar, ehuru en
beräknad slump gjorde att hennes älskare erhöll kallelsen. Denne infann
sig genast, och då han som bäst var sysselsatt att trösta den söijande
enkan, inträdde den som död ansedde mannen. Älskaren flydde; frun
förklarade att den bortgångne var en doktor, som hon efterskickat,
emedan giftet ej velat göra verkan. Mannen låtsade ej betvifla
uppgiften, föreslog en morgonpromenad i vagn och förde sin hustru till ett
kloster, för att hon der måtte i ostörd ro fä, under sin återstående
lifstid, följa sin passion att bedja, hvarjemte ban lofvade icke glömma
att "betala doktorn för hans möda9.
*) Hammarsköld, "Kritiska brer s. 138 o. följ. - Sv. Lit. Tidn.
1816. s. 652. — Phosphoros 1811. s. 51.
•) Hela denna scen anses af Hammarsköld vara en logisk och
psykologisk orimlighet; men i sin ifver har han icke märkt, att Belsano
aldrig ett ögonblick varit narrad af den komedi, hustrun spelat; den
ironiska skildringen tages af den naive Hammarsköld som djupaste allvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
