- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
448

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

448

J. O. OXENSTJERNA OCH SKÖRDARNE!. 448

trädesvis fransysk, ehurn han kände och älskade både
Englands och Italiens literatur; men den upprepade läsningen
af de franska klassikerna, det ständiga talandet och
skrif-vandet af franska språket, utplånade hos honom det fina örat
for skilnaden emellan modersmålets och societetsmålets
egendomligheter, hvarföre man kanske oftare, än hos någon
annan af Gustavianerna, finner hos honom enstaka osvenskheter,
trögheter i periodbyggnaden, samt verkliga oklarheter, hvilka
först försvinna, när man i tanken öfversätter dem på
fransyska 8). Men trots inflytandet af denna bildning, var
Oxenstjerna en god svensk; hans fosterlandskänsla var varm,
endast svenska ämnen valde hans sångmö att förherliga, och
att se sitt fosterlands vitterhet höjd till jemnbredd med de
stora europeiska nationernas var föremålet för hans
brinnande önskan. För sig valde han de ämnen, som lågo hans
egendomliga begåfning närmast.

Icke genom öfverväldigande kraft hänför oss
Oxenstjerna; hans sångmö är mild, öro, behagfull, icke tankdiger
eller grubblande, utan lugnt reflekterande, och med en mild
vemodig glädtighet betraktande verlden. "Med jemn och
stilla ingifvelse fattade han vanligtvis sitt ämne och
utbredde sig deröfver som en flod öfver slätten": säger
Tegnér. Under den milda veka känslan dolde sig dock,
liksom hos ett älskvärdt barn, en qvickhet, som vanligast

•) Så förekommer oftare hos honoro, au hos någon af de öfriga
skalderna från denna tid, substantivet med prep. af i stället for
genitiven, och det mången gång i sådan ställning, att man ett ögonblick
är tveksam om meningen t. ex.

"Med täckhetens och smakens drag

Af eder byggnad styrkan pryden". (Del. I. s. 261).
hvarmed menas: pryden den starka, den väldiga, bygguaden täckt och
smakfullt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free