Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. O. OXENSTJERNA OCH SKÖRDARNE!.
449
yttrade sig menlöst jollrande, men dessemellan kunde vara
ganska skarp och träffande. Liksom barnet älskade han
det färgrika, glänsande och praktfulla. Hans fantasi var
mera målerisk än plastisk; för färgprakten fick
teckningen träda tillbaka. En skald af detta lynne väljer icke
det handlande lifvet med dess lidelser och stormar till
ämne för sin konst; mera tilltalar honom det fridfulla
na-turlifvet, landtlefuadens enkla vanor och oskyldiga nöjen.
Det gick genom detta i flera hänseenden förkonstlade
tidehvarf en djup, en innerlig längtan efter natur och enkelhet,
efter menniskoslägtets guldålder, sådan Rousseau drömt sig
den. Det poetiska uttrycket för denna längtan är inom vår
literatur Oxenstjerna, hofmännen, den högt uppsatte
embetsmännen, som från hofvets gyllene salar kastade trånande
blickar nt till landet, till det vackra Skenas, för att der, såsom
han en gång skref till Leopold, "ft glömma Stockholm och
det man kallar stora verlden, hvars litenhet 20 års lefnad
lärt mig att känna". Oxenstjernas stämningsfullhet och
öfvervägande koloristiska talang gjorde dock, att idyllen,
såsom en skildring af menniskans lif i naturliga förhållanden,
mindre tilltalade honom. Naturen sjelf, landskapet, var hans
rätta ämne; han var en poetisk landskapsmålare, och
men-niskofiguren lyckas honom endast der, hvarest den är ett blott
staffage, sjelf en del af naturen.
Att Oxenstjerna härmed tillmöteskom ett tidsbehof är
obestridligt. Man vet huru högt upplysningstiden stälde
fredliga värf; och många voro säkert de, hvilka tänkte med
Elers: "Virgilius har mera gagnat och roat verlden med
Eklogerna och Georgica, än med Æneiden".
Redan Oxenstjernas första dikter i "Witterhets nöjen"
besjunga naturen. Han skattar visserligen i dessa dikter åt
Ljunggren. II. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
