Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. O. OXENSTJERNA OCH SKÖRDARNE!. 462
Oxenstjerna, uppfostrad i Utile Dulci, hade lärt sig
att såsom skald iakttaga det hyfsade, städade
konventionella språk, som från användning utestängde en stor del af
språkets tillgångar. Men han kände detta som ett tv&ng
och klagade öfver de svårigheter, som deraf bereddes honom
vid behandlingen af hans ämne: "den nya vitterhetens och
belefvenhetens tungomål", säger han, "utesluter från det högre
umgängets ton de flesta af bygdens bilder, talesätt och namn;
det nekar behag och värdighet åt dess uttryck; dess
sanning synes oliyfsad, dess språk obeprydt som dess hyddor".
Hans bemödande gick derpå ut att, utan att bryta mot en
grannlaga smak, skildra naturen och landtlifvet i deras
enkelhet och sanning. Om han än på många ställen lyckats att
"förena uttryckets adel med dess frihet, dess värdighet med
dess sinliga liflighet" (Tegnér), så kan dock en nutida läsare
icke undgå att tycka, det gränsen för det tillåtna kunnat
utvidgas vida utöfver, hvad Oxenstjerna vågat, samt att den
värdighet och elegans, som stämplar hela dikten, icke skulle
lidit af en större naturlighet i uttrycket. Liksom i alla
Oxenstjernas dikter, är äfven i "Skördarne" diktionen
glänsande och praktfull, men faller äfven der någon gång in i
det prunkande. Likaledes möta oss i versifikationen dessa
prosodiska origtigheter, om hvilka vi förut talat; men i
allmänhet är den valda versformen, Alexandrinen, behandlad
med öfverlägsen skicklighet. "Nästan hvaije vers", säger
Tegnér, "är så lätt och sirligt bygd som en korintisk
pelare med sina akantusblad, men den är tillika en klingande
Memnonsstod".
Trots den lösa planen, de någon gång
prosaiskt-didak-tiska partier, hvilka, i en dikt af denna art, icke kunna
undvikas, den sentimentala vekhet, hvari känslan stundom ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
