Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
J. O. OXENSTJERNA. OCH SKÖRDARNE. 472
verksamhet i ofvan angifna syfte, spåras icke, och det var
detta uraktlåtande, tydt som kryperi for de magtegaade,
hvilket stötte Gustavianerna. Leopold skref till Rosenstein:
"Det var visst oförmodligt, att en liten, så väl med
blomster omsvept gadd, som den af det öfverklagade uttrycket,
skulle sticka så djupt genom Churkåpan". Oxenstjerna sjelf
skref till Leopold;
"Erkebiskopens ßortio mot mig har jag tyckt mig ej böra besvara.
Han satte på en obetydlig mening en vigt, som jag ej påsyftade; men
sedan han derutur dragit de betraktelser,- han framstält, har han
genom sina egna citationer gifvit sig sjelf den mesta orätt, och den
största sanning åt den tanke, han tillegnat mig. Från första stunden jag
begynte detta arbete, ansåg jag mig som en soldat, uppstäld på
kritikens slagfält, liksom på politikens, och undrar blott att ej flera
fiender anfallit mig, än detta obetydliga enfant perdu, som ej förtjente
att bemötas med vapen". (Br. Arch. Il s. 447—48).
Sex år derefter, då Gustaf Hirs son regerade, stod
erkebiskop v. Troil i spetsen for den deputation, som
presteståndet afsände för att tacka Oxenstjerna för just detta hans
äreminne öfver Gustaf III. Då talade samme man om ilskan
och afunden, som angripit konungens minne, om Oxenstjerna,
som "framträdde oförskräckt med en manlig och segrande
vältalighet, med all den känsla, tacksamhet och beundran kunna
verka, med all den styrka, snillet kan ge åt sanningen, att
uppresa ett äreminne, värdigt denne store, denne saknade
konung". Oxenstjernas svar var vackert och värdigt *).
Oxenstjerna har äfven ordnat och utgifvit Gustaf III:s
arbeten, enligt uppdrag af Gustaf IV Adolf.
Den kom slutligen, den tid, då Oxenstjerna icke längre
ansåg sig hafva krafter till sjelfständig poetisk verksamhet.
•) Tal och svar läsas i 0:s Arbeten III s. 343-6. Jfr Sv. Akad.
Han dl. XXXV s. 154—6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
