Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563 TVÅ TIDSKRIFTER.
ligt. Kant utförde detta värf. Han uppvisade, att
medvetandet icke kan vara en blott tom form, ntan måste ega ett
innehåll, som ursprungligen tillbör detsamma, m&ste ega vissa rena,
aprioriska (ursprungliga) bestämningar, i kraft af hvilka ett
allmängiltigt och nödvändigt sammanhang gifves &t de
emot-tagna intrycken. De i sinligheten liggande bestämningarna äro
de rena åskådningsformerna, tiden och rummet; de i
förståndet liggande äro kategorierna, först&ndsbegreppen. Tiden
och rummet existera icke utom oss, utan äro de nödvändiga
formerna för värt sinliga medvetande, det gemensamma i
alla sinliga förnimmelser; utan dem kan intet sinligt
tänkas. Men dessa sinlighetens och förståndets aprioriska
former gifva oss icke kunskapens konkreta innehåll; detta kommer
från erfarenheten, från de yttre föremålen, som göra intryck
på vår sinlighet. Vi känna tingen endast under dessa af vårt
medvetande dem iklädda former, och vi veta följaktligen
ingenting om tingen i och för sig sjelfva — "das Ding an sichn.
Är sålunda vår kunskap till sitt innehåll beroende af
sinliga intryck, så är följaktligen all kunskap om det öfversinliga
för oss omöjlig. Men det rena förnuftet sträfvar att lyfta sig
upp till tänkandet af det oändliga, osinliga. Äfven förnuftet
har, liksom förståndet, sina former, sina begrepp; och dessa
äro idéer — begrepp om det osinliga, det absoluta; men
äfven idéerna äro lika tomma på innehåll, som
förstånsbegrep-pen; de kunna på sin höjd tjena till att bringa
erfarenhetskunskapen under en högsta enhet, men gifva ingen kunskap
utöfver den sinliga erfarenheten. Guds tillvaro, viljans frihet,
själens odödlighet kunna icke bevisas, vi veta om dem
ingenting. Detta är resultatet af Kants "Kritik der remen
Vernunft" (1781). I dessa undersökningar ligger fröet till
filosofiens följande utveckling. Ännu i dag åberopa både
36*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
