- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
590

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

590

ÅTERBLICK.

dade sig att. 9kapa en sjelfständig svensk vitterhet, om ock
den fransyska stod s&som den förebild, hvilken man hade att
upphinna och öfvergå. Men det var derföre ingalunda fråga
om en slafvisk efterhärmning. Kellgren, som med Thorild
invecklades i en trångsynt tvist om orimmad vers, öfvergaf
snart sin fördom och skref om skadan af en uteslutande
smak; Leopold har i anmärkningarne till sitt intradestal i
Svenska akademien framlagt hvad vi pä annat ställe kallat
"den Gustavianska skaldekonstens program". Han uppträdde
mot åsigten, att fransyska smaken skulle vara "ett ovilkorligt
mönster, ett ideal af fullkomlighet, med hvilket all olikhet
är ett obehag, och från hvilket all afvikelse vore en
orimlighet". Han medgaf, att fransyska skaldekonsten, för att
undvika "uttryckets påstådda oädelhet", fått en viss abstrakt
enformighet, tomhet på sinligt innehåll och brist på förg,
samt att skalden derföre gjorde bäst uti att icke häruti följa
fransmännen, utan "skrifva föt sin egen nation, otvunget
följa sitt eget språks lynne, hellre skapa en vitterhet åt sina
egna landsmän, vore den ock till en böljan mindre
fullkomlig, än att efter några få, knappast mer än halfsvenska
läsares fordringar, tvlhga sin skrifart till en onaturlig likhet
af utländska efterdömen" *). Vi finna vidare,, att samma tid,
hvilken i teorien anslöt sig till de franska estetiska
åsigterna kunde, med glad bekymmerslöshet, i praxis tillåta sig
stora afvikelser, och för snillrikhet och skönhet gerna förlåta
afsteg från mönstren. Tydligast visar sig detta på det område,
der regelmässigheten strängast tillämpades, det dramatiska.
Det gälSe en tid som oundgängligt, att ämnen för tragedien
skulle hemtas från antiken eller på sin höjd från den judiska

s) Se ofvan I. s. 339—342, der ntdrag ur Leopolds tal äro
meddelade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free