Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERBLICK,
593
tids vittra arbeten så sällsynta, ehuru man oin forntidens
anda hade blott ytlig kunskap. Ett undantag bildar
Adlerbeths bearbetning af "Ejvindr Skaldaspillers liksång" öfver
konung Hakon 7). Vi hafva föröfrigt sett, att den skald,
hvars bildning var kanske mest fransysk, Oxenstjerna,
nästan uteslutande valde fosterländska ämnen för sina sånger.
Men ännu vigtigare, än valet af inhemska ämnen, var
bemödandet att skrifva för den egna nationen, tala till dess
tankegrad och sinnesart samt otvunget följa det egna
språkets lynne. Det va^på ctønna väg det lyckades Kellgren
i hans komiska och hans patriotiska dikter, Leopold i flera
af hans skämtdikter 8), Thorild mångenstädes i hans prosa.
Bellman, Fru Lenngren, Lidner att fi fram denna äkta
svenska ton, som ännu i dag fröjdar hvarje svenskt hjerta,
trots den skiftning nationens tanke- och sinnesart sedan dess
kan hafva undergått.
Denna fosterländska rigtning upphör ingalunda under
förmyndarstyrelsen. Franzéns och Fru Lenngrens sånger,
Oxenstjernas Skördarne och Disa, m. fl. vittna derom. Men
på det glada, sorgfria, stundom lättsinniga lifvet under
Gustafs tid följde dagar af strängt och tungt allvar.
Tidsstämningen blef en annan. Franska revolutionen, lönmordet på
Gustaf III, franska konungafamiljens gräsliga öde, franska
"’) 1796 beklagar Elers i bref till Älf, att ingen "gjort vår svenska
fabellära" till föremål för studium ; , ty om än vara häfdaforskare hafva
beskrifvit förfädernas religion, så är detta också allt. Han sade sig
nu hålla på att studera den nordiska mytologien.
8) Franzén anmärker rigtigt, att Kellgren "på svenskt vis baranvändt
sin fransyska qvickhet och träffat den egna ton, som allmännast
behagar nationen". (Sv. akad. Handl. XV. s. 24S). Detsamma kan
sägas om Leopold i flera af hans komiska berättelser: sin mest
svenska dikt, "Eglé och Annette", skref han under näst följande period.
LjunggTen. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
