Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla er mera, slut er nu till ungdomen, som ni är
så lycklig att tillhöra . .. och tack för att ni beredt
en gammal man en upplyftande stund!
Samtalet hade observerats af många, och man
blickade med afund på Hjalmar. Han skred,
svällande af förtjusning, öfver golfvet till Hilja, som
mottog honom med ett betydelsefullt leende.......
––-Daniel hade deltagit i festen jämte några
af sina vänner — de hade tidigare kommit öfverens
om att gå med för att icke synas vilja separera
sig. Men när efter Hjalmars tal en af de äldre
bland dem, målaren Henrik Brandt, som Hilja talat
om, kom till honom och sade att han ansåg tiden
vara inne att gå, följde Daniel med nöje hans
exempel.
— Säg mig, sade Brandt när de kommit ut
på gatan, är denne Ekroth en humbug eller är
han bara dum?
— Han är hvarken det ena eller andra,
svarade Daniel, han är i grund och botten en bra
pojke, men han har blifvit och blir bortskämd,
och han är svag ..
— Ja, men stark är han åtminstone i floskler
och ihålig patos . . . sällan har jag hört någonting så
odrägligt, som detta tal — om inte det föregående!
— Det var ju inte något tal, sade Daniel,
glad att vända samtalet från Hjalmar, det var ju
ett föredrag, såsom de flesta tal hos oss bruka
vara! Man hade för resten kunnat vänta af Lindman
litet mera kritik i afseende å stycket.... en sådan
sammanhangslös smörja utan spår af talang, kastad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
