Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid det gamla partiorganet började man blifva
orolig. De unga hade erhållit ett tillskott i sina
krafter, som man icke kunde ringakta. Man måste
passa på att i tid göra denna nya medarbetare
oskadlig — och så hände det att Daniels artiklar
egnades en ständig uppmärksamhet. Man pekade
ut den unga tidningen såsom socialistisk och
revolutionär, man skämtade i understrecken med att intet
annat var godt för den nya kritikern än hvadklickens
anhängare producerade, man hånade hans
kosmo-politism och bildningssnobberi, och man undrade
i en af de smakfulla metaforer, som karaktäriserade
tidningens stil, om icke »den andliga spis, som
signaturen D. A. vill bjuda finska folket, skulle
värka på dess matsmältningsorgan som alltför
mycket konfekt på en barnmage!»
Det var särskildt två af Daniel signerade ledande
artiklar, som uppväckte det gamla bladets harm.
Den ena rörde direkt språkfrågan. Den ville bevisa
att man under förhållanden som våra gjorde bäst
i att icke tillmäta språken något obegränsadt värde
såsom måttstock för nationaliteten. Vi hade nu
en gång två språk, det kunde icke förnekas, och
vi måste erkänna att det funnits de, som skrifvit på
svenska och ändå voro fullt lika nationella som
någonsin de hvilka användt finskan — till exempel
Runeberg och Snellman 1 Vi måste nödvändigt akta
oss för att identifiera fosterlandet och dess väl med
ett språk — vi kunde därigenom komma till mycket
farliga konsekvenser. Vi måste foga oss i, så
obekvämt och hämmande för en snabb utveckling det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
