Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Ande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
comoedia, Hor.; oratio spiritus plena
(flägt l. ande, Qu.); mens (mens est
princeps animi pars, qua sapimus; magna
mens); ingenium (magna vis i-i en
mäktig ande; store andar magna ingenia, magni
viri; han har ärft sin faders a. paterni
ingenii heres); profetisk ande vis l. facultas
divinandi; divinatio; divinitas (L.); som
har en profetisk ande divinus; divino
spiritu afflatus, instinctus (C.); poetisk ande
poeticus spiritus (Qu.; spiritus - Grajae
- Camenae, Hor.; poeta bonus nemo
exsistere potest sine quodam afflatu divini
furoris, C.); se i andanom mente augurari;
praevidere alqd (videor mihi videre
populum a senatu dijunctum et omnia
multitudinis arbitrio agi, C.). — b. = lynne,
smak, karakter: α. en enskild menniskas:
animus, med afseende på personlighet, tänkesätt,
sinnelag; en hög, stor, orolig a. magnus,
excelsus, inquietus animus; ädel a. liberalis,
honestus animus; ingenium, mera med
afseende på böjelse och medfödd sinnesart, dock
äfwen med attribut af specielt moralisk
betydelse: lumen probi ingenii - en ädel a. -
elucet in ejus libris; voluntas, judicium
(= smak); mos (= lynne, egendomlighet;
taladt i Cæsars ande Caesaris more, ad
Caesaris similitudinem scriptum; han
återgifwer Horatii ord, men icke anden verba
Horatii exprimit, vim ingenii non
assequitur); mores = ande i sedlig mening;
anden af ngns werksamhet artes, ratio
(quibus l. qua utitur alqs); - en slafwisk ande
servile ingenium; parti-ande factionum
studium; förstörelseande perdendi omnia
pereundique libido. — β. en skrifts a.
(andemening, syftning): mens; sententia;
voluntas; vis legis, scripti (legum verba
perscrutari, vim ipsam negligere);
intränga i diktens ande vim carminis
perspicere. — γ. ett språks a. natura (cujusque)
sermonis. — δ. en tids, ett samhälles ande:
mos (Lacedaemoniorum m. inflammatus
erat vincendi cupiditate); mores; god,
dålig a. boni, mali l. corrupti mores; fädrens
ande mores l. mos majorum; tidens
(förderfwade) a. mores seculi; labes horum,
illorum temporum.
Andebeswärjare: qui inferorum animas
l. manes excitat, elicit, evocat. -jelse:
animarum excitatio.
Andedrag: spiritus; haustus aurae; i ett
a. uno spiritu; han skämtade ännu i sista a-et
lusit extremo spiritu; draga sista a-t
animam agere.
Andedrägt: spiritus (så wäl =
andning, in- och utandning, som sjelfwa luften
som in- och utandas): kort, trång a. brevis,
angustus spiritus; tung a. gravis
anhelitus; tillbakahålla a-n spiritum retinere,
sustinere, comprimere; a. börjar afstanna,
qwäfwes, är borta spiritus labitur,
intercluditur; dålig a. spiritus taeter,
contaminatus.
Andefattig: tardus, (stupidus), exilis.
Andel: pars; rata pars; portio.
Andelig: 1. som har andens natur,
består af blott ande: a-t wäsende mens,
animus l. mens corpore vacans, ab omni
mortali concretione segregata. — 2. som
tillhör l. har afseende på anden (själen),
uttryckes med genitiv af animus l. mens:
andeliga gåfwor, företräden bona animi
(ingenii, mentis); andelig helsa sanitas animi;
med andliga ögon betrakta ngt mentis acie.
— 3. i mots. till werldslig: sacer (mots.
profanus); (*ecclesiasticus).
Andelös: exanimis, -us.
Andemening: sententia (legis, scripti),
voluntas (scriptoris); fatta a-n af orden
quid sibi velint verba, videre, intelligere,
sentire.
Anderik: plenus animi (själfull);
ingeniosus (talentfull, sinnrik); divinus (snillrik).
Andetag = andedrag, se detta.
Andewerld: sedes, coetus animorum.
Andewäsende: animus, mens; rent a.
animus, mens per se ipse l. ipsa vivens.
Andfådd: anhelans, exanimatus (jfr
Andtruten).
Andhemtning: respiratio, haustus
spiritus.
Andhål: spiraculum, spiramen.
Andlig, Andlös se Andelig, Andelös.
Andmat: lemna.
Andraga: 1. ett skäl, bewis: causam,
argumentum afferre, proferre. — 2. ett ärende
inför ngn: rem deferre, afferre, referre
ad alqm; a. en begäran aliquid petere,
postulare; hwad har du att a. quid fers? quid
vis?; quid nuntias?
Andrake (-drik): anas mascula.
Andre: 1. sing.: a. den andre i rum, tid,
ordning (i motsats till den förste, tredje o.
s. w.): secundus; alter; den tjugondeandre
alter et vicesimus. — b. den andre af twå
likställda (i motsats till en, den ene - unus;
alter): alter; mitt andra jag alter ego. —
c. den ene - den andre: α. af twå som stå
till hwarandra i ömsesidigt förhållande: alter
alterum o. s. w.; den ene behöfwer den
andres hjelp alter alterius auxilio eget. —
β. der förhållandet ej är ömsesidigt: alius
alium, alii o. s. w.; alius alii prodest den
ene hjelper en, den andre en annan (A
hjelper B, C hjelper D, under det alter alteri
prodest är = A hjelper B, B hjelper A); -
detsamma uttryckes ock med det som subjekt
stående substantivets upprepande i en casus
obliquus, t. ex.: homo homini prodest;
truditur dies die; hic - ille, hic - hic (hic
multum in Fabia valet, ille Velina; hac
lupus, hac canis urget, Hor.; hinc movet
Euphrates, movet hinc Germania bellum,
Vg.). — 2. plur.: a. utan artikel: alii. —
b. alteri (= de andre af twå hopar); ceteri
= alla andre, de öfrige.
Andrik se Andrake.
Andrum: respirandi spatium, locus;
respiratio; få a. respirare; lemna ngn a.
sinere alqm respirare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
