Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Andryg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andryg: generis nobilitate, majorum
imaginibus (longo stemmate, longa
imaginum serie) tumens, inflatus, elatus.
Andtid: messis.
Andtruten: anhēlans (anhēlus, poet.);
exanimatus; springa sig a. cursu exanimari.
-het: anhelitus; animae interclusio (C.);
suspirium (dat s-ia cursus, Luc.);
spiritus l. respirandi angustiae, difficultas.
Andtäppa: suspirium (s-o laborare,
Sen.); spiritus angustiae; angustus
spiritus; (asthma). -täppt: suspiriosus;
(asthmaticus).
Andäktig: pie attentus; pius (piae
preces).
Anekdot: fabella; narratiuncula; fabula;
- dictum l. factum memorabile (jfr titeln
till Valerii Maximi anekdotsamling); lustig,
qwick a. lepida fabella; facete dictum.
Anekdotjägare: fabellarum captator;
homo in quibusvis narratiunculis curiosus.
Anfall: 1. af person: i allm.: impetus; -
incursus, impressio hostis; petitio
(gladiators utfall, stöt); i första a-t primo
impetu, primo incursu; signal till a. signum
committendi proelii; göra anfall på ngn
impetum facere in alqm; vim inferre
alicui; incurrere in alqm; aggredi, adoriri
alqm; a. på ngn vis illata alicui; impetus
factus in alqm. — 2. af sjukdom, begär,
nyck o. d.: impetus morbi, accessus febris;
i ett a. af wansinne, wrede, ånger insania
motus, ira incensus, poenitentia
adductus; i ett a. af wälgörenhet impetu quodam
repentino benignitatis tanquam vento
incitatus (C. de Off. I. § 49).
Anfalla: 1. om konkreta subjekt: petere,
appetere alqm (ferro, ignominiis);
incurrere, invadere, irruere in alqm; aggredi,
adoriri, lacessere alqm (jurgio, gladio,
bello); impetum facere in alqm; incessere
alqm (jaculis, dictis); insequi, insectari,
vexare alqm (maledictis, contumelia);
invehi in alqm (aspere, vehementer
verbis); temptare (alqm accusatione, bello);
särskildt: anfalla med krig: bellum inferre,
ultro inferre alicui; oppugnare (urbem);
impugnare (alqm). — 2. med abstrakta
subjekt såsom sjukdom l. lidelse: temptare
aliquem; han anfölls af smärtor doloribus
temptatus est, correptus est; af raseri
furor incessit ei (C.), furor eum invasit
(Cs., Sa.); han anfölls af hemlängtan
desiderio domum redeundi (l. patriae)
captus est; jfr Betaga, Gripa, Påkomma.
Anfallskrig: bellum ultro illatum;
bellum voluntarium; börja a-krig bellum
movere, alicui ultro inferre.
Anfallsmedel: quo petitur aliquis; - belli
inferendi instrumentum. -plan: belli
inferendi, hostis aggrediendi ratio. -signal:
signum proelii committendi. -wapen:
telum (in hostem, L. I. c. 43). -wis: gå
a. till wäga ultro lacessere alqm.
Anfordran: petitio, flagitatio; på ngns
a. aliquo postulante, petente, flagitante;
betala wid a. jure petenti l. quum petiit
is, cujus est petitio, solvere.
Anfräta: adedere.
Anfäkta: vexare, agitare, versare; hwad
galenskap a-r dig quae te agitat insania,
quae te vexant intemperiae?; a. en sats
sententiam impugnare, convellere.
Anfäkta sig: se afflictare; plangere;
brachia jactare.
Anfäktelse: vexatio, agitatio; temptatio;
sollicitudo.
Anföra: 1. = gå l. stå i spetsen, leda:
ducere, ductare (exercitum, agmen);
praeesse (exercitui; rei gerendae ett företag);
absolut: curare (= föra befälet, Sa., T.;
äfwen curare exercitum, T. Ann. I. 27);
a. en beskickning legationis ducem,
principem esse; a. ngn till ngt ducem esse, se
praebere alicui ad alqd; anföra sång
cantus (catervae) regere. — 2. = framföra,
komma fram med skäl, bewis, upplysning:
afferre argumentum, causam (jag kan a.
skäl för min åsigt cur ita censeam, afferre
possum; detta är det starkaste skäl, som
anföres för wår tro på en Gud hoc
firmissimum afferri solet, cur Deum esse
credamus, C.); proferre exempla; nominare
auctorem ngn såsom sagesman l. exempel
(multos nominare possum, qui molliter
tulerint senectutem); referre verba
alicujus (anföra ngns ord); i samma mening
(”citera”) säges: laudare, commemorare
verba, uti verbis alicujus; citare testem
alqm (C. de Off. I. § 75; blott i denna
förbindelse kan citare betyda ”citera”); a.
såsom ursäkt, förswar excusare (morbum);
defendere alqd, se fecisse alqd; uti
excusatione, defensione aliqua; a. mot ngn
objicere, opponere alicui alqd; det wore
för widlyftigt att a. longum est
commemorare l. persequi. — 3. i diskussion
anföra såsom sin åsigt l. i allm. med afseende
på den sak som är i fråga: disserere,
dicere; censere; sententiam dicere (ille haec
disseruit, censuit; disseruit nullam
veniam scelestis et nefariis tribui
oportere); har du ngt widare att a. num quid
(aliud) vis?; estne quod praeterea
addendum censeas? — 4. a. klagomål: queri,
conqueri; querelam, querimoniam deferre
ad alqm.
Anförande: 1. = att stå l. gå i spetsen:
ductus; imperium; under ngns a. ductu
alicujus, duce aliquo. — 2. a. af exempel,
bewis, sagesman: commemoratio, prolatio
(exemplorum); nominatio (auctorum); a.
af ursäkt, förswar excusatio, defensio. —
3. = yttrande i en diskussion: sententia;
sententiae dictio; mentio (hemställan). —
4. a. af klagomål: querela, querimonia.
Anförare: i allm.: dux, princeps
(legationis, partium - för ett parti, factionis);
a. i krig: dux, ductor, praetor (Graeci
exercitus), imperator (= öfwerbefälhafware),
magister equitum; - a. för ett uppror
dux, caput (fax) seditionis; a. för en sångkör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
