Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B - Bördesman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bördesman: vindex (se II. Börd).
Bördig: 1. = härstammande från en ort,
ett land: oriundus (Albā, a Syracusis, ex
Etruscis, L.); ortus (in municipio, C.;
municipio, N.); natus (Romae, in Italia).
— 2. = fruktbar (om jord): fertilis, ferax,
fecundus; pinguis, felix (poet.); uber (L.).
-dighet: fertilitas, fecunditas; ubertas
agrorum (C.).
Bördsrätt: jus vindicandi, repetendi,
redimendi fundi hereditarii (quod alieno
cessit emptori). -twist: actio l. lis de
jure repetendi.
Börja: I. der handlingens början
motsättes dess fortgång l. det objekt, hwarmed (den
punkt, från hwilken) man börjar, ett annat
objekt: 1. i aktiv mening: b. ngt, på ngt, att
göra ngt: a. i allm.: incipere (b. i mots. till
wara owerksam: sapere aude! incipe!, Hor.;
med infin.: incipe, parve puer, risu
cognoscere matrem, Vg.); occipere
(magistratum; regnare, L.); coepisse (hafwa börjat,
coepit började o. s. w.), blott med inf. (hos
de bäste förf. blott med aktiv infinitiv);
ordiri, exordiri, t. ex. orationem, opus,
loqui (eg. göra uppränning till ngt, således
börja i motsats till fortsätta - persequi,
pertexere o. d.); närmast synonymt med ordiri
är instituere (planlägga - med ack. obj. eller
infinitiv - instituta absolvere, C. de Legg.
I. § 9; institui referre sermonem Crassi
et Antonii, C. de Or. III. 1. 1); aggredi
rem, ad rem, facere alqd (skrida till att;
adoriri); ingredi (iter; äfwen med inf., C.);
initium rei, rei gerendae facere; inchoare
(börja i motsats till fullända, blott börja:
inchoato operi fastigium imponere, C.).
— b. börja med ngt incipere a re; initium
sumere, facere, ducere ab, ex re;
principium, exordium ducere, sumere, capere
a re; ordiri (ab initio, N.; proficisci a re
(ab exiguis initiis b. med litet, L.). — c.
särsk. märkas uttrycken för att börja tala,
börja framställa ngt, börja läsa o. s. w.:
ordiri, exordiri (äro ofta = ordiri dicere l.
exponere alqd; o. causam, o. alqm - att
skildra ngn, C.; N. Th. I. 1); (han b-r tala
infit, L.); han b-de med att säga, att - ita
exorsus est, non sibi exhortandum
Cottam, sed laudandum videri, C. de Or. I.
§ 30; hoc primum posuit (in oratione sua);
han började med att beklaga - exorsus est a
deploranda solitudine sua; b. en bok libri
(scribendi, legendi) initium facere, ad
librum (legendum, scribendum) aggredi;
(librum in manus sumere); instituere
(scriptionem libri; scribere alqd);
inchoare alqd de re (C. Brut. § 20; jfr de Legg.
I. § 9). — d. widare märkas ss. särskilda
uttryck för börja (med wissa objekt af
nomina, ej af infinitiver): movere (bellum;
litem; sermonem; disputationem); inferre,
inducere sermonem de re; b. krig med, mot
ngn bellum inferre alicui; b. process med
ngn litem intendere alicui; b. träta med
ngn rixam movere; b. striden proelium
committere; b. handgemäng manum conserere.
— e. b. på nytt: proelium, bellum
redintegrare, renovare; studium recolere,
repetere; se referre, revocare ad rem
gerendam. — 2. i neutral mening: a. absolut:
incipere (febris incipit, C.; a frigoribus
novus incipit annus, Ov.); ordiri (unde
est orsa, in eo terminetur oratio, C.); året
b-de med Januari a Januario agebatur
principium anni (L.); coepit (började; sällsynt:
coepit silentium, Sa.); oriri, exoriri, nasci
(uppstå, uppkomma - bellum, seditio,
dissensio); initium oritur, nascitur rei;
moveri (bellum); börja = widtaga i rummet:
initium capere; excipere; oriri, nasci a
loco (T. Germ. 30. 34; Cs. b. G. I. 1). —
b. med infinitiv: uttryckes ofta med inkoativa
verb, ss.: det b-r dagas illucescit; det b-r
blifwa afton vesperascit; - särskilda verb med
betydelsen börja i denna anwändning äro:
incipere (lex non tum incipit lex esse, quum
primum scripta est, C.); coepit, coeptum
est (började - det senare hos de bäste förf.
med passiva infinitiver); appetit ver, dies.
— II. der det subjekt, som börjar, motsättes
ett annat subjekt, hwars werksamhet l.
tillstånd senare widtager: 1. om handlande
subjekt: oftast att återgifwa med göra början l.
göra ngt först primum l. priorem, ultro;
facere initium, initium fit ab alqo; b. tåget
agmen ducere; b. kriget bellum ultro
inferre; b. striden principem movere, ciere
(L.) proelium; b. samtalet priorem l.
primum loqui, dicere; movere sermonem;
ab eo oritur sermo (C. de Am. § 4); b.
anfallet priorem lacessere; b. sången
cantum praecipere (mots. succinere); b. du tuae
sunt primae partes! (jfr L.); börja du att
nedlägga wapnen tu prior - projice tela
manu, Vg. — 2. om sakliga subjekt =
början sker, göres med, ngt är början, förste
delen af ngt: Januari b-r året a Januario
incipit annus, Januarius est anni
principium.
Början: initium, principium, ortus,
primordium (ss. händelse); inceptio,
exordium (begynnande); i början: initio; primo,
i motsats till ett senare utwecklingsstadium
(bestämdt medels deinde, mox, post l. dyl.:
primo inter nos de literis, deinde -, C.
de Fin. I. § 14; primo - sed quum
attenderint, C. de Off. II. § 56; L. I. 40. 6);
a primo (C. Or. 8); alla äro barn i b.
nihil est simul et ortum et perfectum, (C.);
all b. är swår prima quaeque (l. initia)
difficillima sunt; årets b. principium anni;
i b. af wåren, af lifwet ineunte vere,
ineunte aetate; incipiente vere, primo vere;
i b. af boken (in) primo libro; i b. af talet
in prima oratione, in principiis dicendi,
in dicendi exordio (C. de Or. I. § 121.
122); till en b. primum (p. hoc dico,
pono); in primis (positum sit igitur in
primis, sine philosophia non effici posse
eloquentem, C.); till en wälsignad b.
auspicandi causa, boni ominis causa; från b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
