Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Elda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
malo urgueri (L.), inter duo pericula
positum esse (Sen.); (hac urget lupus, hac
canis, ajunt, Hor. Sat. II. 2. 65); komma
ur askan i e-n incidit in Scyllam, qui vult
vitare Charybdin; gjuta olja på elden (=
göra det onda wärre) adde poēmata nunc,
hoc est oleum adde camino (Hor. Sat. II.
3. 321). — c. smärtans, pröfningens e.:
faces, aestus doloris; genomgå pröfningens
e., luttras ss. i e. igni spectari. — d.
begärens e., häftighet: ardor mentis, amoris;
incendium (cupiditatis, invidiae lustans,
afundens e., C.); ignis, ignes [caeco
carpitur igni (kärlekens); exarsere ignes
animo, subit ira, Vg.]; blifwa e. och lågor
exardescere, accendi, incendi irā,
cupiditate; effervescere irā (Brut. § 246). —
e. känslans, entusiasmens e., äfwen ss.
röjande sig i framställningen: ardor animi, vis
animi, dicendi, impetus animi (C. de Or.
II. § 188; ardor animi non semper adest,
isque quum consedit, omnis illa vis et
quasi flamma oratoris exstinguitur, C.
Brut. § 93); fervor (mentis, aetatis -
ungdomseld, ungdomlig liflighet); calor
(dicentis, Qu.); inspirationens e. inflammatio
animi (poēta bonus nemo sine i-ne
animorum exsistere potest et sine quodam
afflatu quasi divini furoris, C. de Or. II.
§ 194); det war (kraft, lyftning) e. i hans
föredrag erat oratio plena (contentionis,
spiritus), ardoris, summa dicebat vi (jfr
Brut. § 278 ubi est dolor? ubi ardor
animi, qui etiam ex infantium ingeniis
elicere voces ac querelas solet?); det war e.
i hans aktion ardebat, ardentior erat actio
(ibdm 276); med tjusningens e. i sin själ
alacritate incensus, elatus, ardens animo
(studio vincendi); tala med e. summa vi
ac contentione, vehementer loqui,
ardenter cohortari ad virtutem; utan e.
languide, frigide (solute, oscitanter, C. Brut.
§ 277); komma, sätta i e. faces admovere
alicui, incendere, incendi, inflammari,
inflammare (de Or. II. § 188; Brut. § 278.
279).
Eld- i sammansättning = som är af eld:
igneus; flammeus.
Elda: 1. eg.: e. i en ugn, i ett rum, e. ett
rum: ignem facere, accendere in foco, in
cubiculo; balneum, cubiculum calefacere
(carbonibus, ligno e. med kol o. s. w.); ad
balneum calefaciendum incendere
carbones, lignum, uti ligno et cet.; ligna
super foco reponere, foco ingerere (Hor.);
e. under ngt ignem subjicere rei. — 2. oeg.
= sätta i entusiasm: inflammare,
incendere, accendere animum alicujus ad alqd
(ad gloriam, ad majores imitandos;
cupiditate vincendi); faces admovere alicui.
Eldaktig, -artad: igneus. -blick: ardor
oculorum. -brand: 1. torris; titio. — (2. =
wed lignum). -brasa: ignis (hibernus);
wärma sig wid e-n igni calescere (ubi
potest illa aetas calescere vel apricatione
melius vel igni, C. de Sen. § 57), ad
locum ardentem sedere; upptända en stor e.
ignem ingentem facere. -don:
instrumentum ad ignem eliciendum [hos Romarne:
pyrites lapis et clavus (spik) l. duo
lapides, Pn. H. N. XXXVI. 30]. -dyrkare: qui
ignem pro Deo veneratur. -fara:
periculum incendii. -farlig: quo incendium
excitari potest; ad exardescendum
facilis. -fast: firmus ad, adversus ignem; ab
igni, ab ignis periculo tutus; ad
incendia munitus; igni resistens; qui igni non
solvitur; ignibus impervius (T. Ann. XV.
43). -fängd: ad exardescendum, ad
ignem concipiendum facilis (C. de Or. II.
§ 190). -färg: color igneus. -färgad: igneo
colore; rutilus; flammeus, igneus. -gaffel:
rutabulum. -glöd: carbo (candens).
-gnista: scintilla; igniculus. -haf: vastum
incendium; himmelen war förwandlad till ett
e. caelum plurimo igni ardere videbatur.
Eldig: 1. eg., som är af eld, eld- (sällsynt
anwändning): igneus (igneus est ollis
vigor et caelestis origo, Vg.); flammeus. —
2. oeg.: a. som glimmar, lyser ss. af eld:
igneus, ardens, flagrans (oculus), fulgens,
candens (gemma). — b. e-t win fervidum,
ardens (Hor.) vinum. — c. till l. om
sinne, håg, lidelse: ardens (studium, animus,
oratio håg, föredrag); fervidus (ingenium
lynne, L., C.; adhuc florente juventā
fervidus, Hor.); vehemens, concitatus
(oratio); en e. yngling, en e. häst acer juvenis
equus; e. kärlek ardor quidam amoris.
-ighet se Eld 2.
Eldkula: globus igneus; orbis igneus,
flammeus. -prof: guldets e. obrussa; som
genomgått e-et igni spectatus; ad
obrussam exactus (Sen.). -röd: rutilus;
(rubens); rubicundus. -signal: ignis, ignium
significatio; gifwa e-r ignibus significare,
significationem facere. -sken: splendor
ignis. -skyffel: batillum.
Eldslåga: flamma.
Eldsprutande: ignivomus (taurus); e. berg
mons flammas evomens, eructans. -stad:
focus, caminus. -stod: pila ignea.
-strimma: fax; trabs ignea. -stål: clavus (jfr
Elddon, Pn.).
Eldswåda: incendium; casus incendii;
e. uppkommer oritur incendium, ignis; e.
hejdas ignis sistitur, fit finis incendio (T.
Ann. XV. 40); en stor e. magnum, vastum
i., magna clades violentiā ignis illata
(ibdm); anlägga e. facere incendium.
Eldtång: forceps.
Elefant: elephantus, elĕphas; elefant-
elephantinus.
Elegans: a. i hwad till cultus vitae -
kläder, husgeråd - och sätt att wara hörer:
lautitia; nitor; elegantia (smak - magnifici
apparatus et vitae cultus cum elegantia
et copia, C. de Off. I. § 25); urbanitas
(morum, vitae i sätt, uppträdande); utweckla,
uppträda med e. i kläder o. d. cultu
(habitu) amoeniore (L.) uti, insignem esse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
