Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Allmän öfwersigt af Sweriges tillstånd i åttonde, nionde och tionde seklerna - 4. De swenska folkstammarnes äldsta offentliga och enskilta lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
stämda ceremonier, af personer, som icke woro tillsamman upp-
fostrade, men som omfattade hwarandra med samma tillgifwen-
het, som om de warit det 4). Uppfostran hade i synnerhet
wapenskicklighet och, åtminstone på Island, förfarenhet i lagen
till föremål 3). Någon uppmärksamhet synes ock hafwa blif-
wit fästad på sinnets och characterens bildning 6). Äfwen för
qwinnor omtalas särskilta uppfostrare 7). Öfwer barnen wa-
rade fadrens myndighet, så länge de woro i hans huss 8). Me-
dan han lefde, hade de ingen rätt till godset; efter hans död
togo de arf, wanligast wäl blott sönerna, men stundom dock
äfwen döttrarne 9). Sönerna lemnade ofta sin faders gård,
öfwerläto sig åt en egen werksamhet, och blefwo sjelfwe hussfä-
der och herrar. Ogifta qwinnor tillbragte gemenligen sitt lif
hos sina anhöriga. - De rikare husbönderna hade ett stort an-
tal tjenare, ofta hela hundraden 10). Dessa utgjordes dels af
fria (huskarlar), ofta frigifna (lausingia, frelsingia),
dels af trälar. De förres rättigheter woro icke stora; de sena-
res inga. Trälarne ansågos mera som ting och egendom än
4) Jfr Müller, Sagabibl. I. f. 153, I68. Orwar Oddssfaga, utgifwen
af Liljegren, s. 243, ff.
5) Nials saga, c. 27. Gnnnl. Ormst. saga, c. 4. s. 48, med dertill hö-
rande not, i hwilken de ställen hos de gamla anföras, som omtala
barnens uppfostran i de äldsta tiderna.
6) I Nials saga, c. 8, omtalas en uppfostrare, som i detta hänseende
brustit. "Hann wæri eingi Skapbæt ir Hallgerdi."
7) Nials saga, c. 9.
8) Gunnl. Ormst. saga, c. 4, s. 48. Cigils saga, c. 5. p. 16. Fadren
både emottog och erlade böter för sina barn. Rofenwinge, l. c. f. 41.
9) Cigils saga, c, 57. - Frillobarn hade ingen egentlig arfsrätt efter
fadren. Jfr Alvismal str. 5 och Finn Magnusens not dertill i dess
danska öfwersättning af Eddan, II. f. 27.
10) Cigils saga, e. 70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
