Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall få giva »fritt uttryck för sitt temperament» och att
bredvid den »själiska kärleken» med sina skära färger och
sin fina doft också en annan lever, »en hednisk Afrodite,
en ungdomsglødens, nyskapandets, släktuppehållandets
gudinna», vilken det är berättigat att hylla »med prosarader,
som hava jasminens heta vällukt eller med strofer, som
smeka som sidenvåder kring en ung gestalt». Vi må ha
»en livsglädje, som vill skratta, galnas, jubla», famna och
kyssa...
Detta är ju mycket ungdomligt, men det är onekligen
mycket Levertinskt; säkerligen har ingen annan fört detta
argument om livsglädjen och den sinnliga erotiken i elden
till förmån för realisternas etiska ståndpunkt! Härmed
sammanhänger Levertins försvar för det måleriska och
musikaliska »det komplicerade, säregna, nyanserade» i
stilen — något oväntat här, då det är riktat mot dem, som
älska det banala och »flärdfria», just egenskaper, som
Le-vertin själv senare klandrar hos riktningens författare: men
han talar naturligtvis för sin sjuka mor, med recensionerna
av »Konflikter» i minnet, och för sina ideal Flaubert och
Jacobsen, vilka också nämnas bredvid varandra. Själva
oförståendet för en sådan konstform förklarar han
emellertid, liksom andra utslag av publikens hållning, genom
benägenheten att vilja tillyxa alla efter sitt beläte, något
han kallar vårt nordiska »temperaments förtryck».1
Minst personligt förefaller hans tal om patriotismen.
Han prisar de ungas svenska folklivsskildringar, han
framhåller vidlyftigt hur orätt man gör i att förneka
Strindbergs svenskhet, han förklarar sin och sina vänners
strävan att bereda fosterlandet del i det allmänna
civilisa-tionsarbetet lika patriotisk som angriparnas festtal och
historiska patos. Detta var ju riktigt, och fortfar att vara
det ännu. trots alla de postuma angreppen på realismens
ofosterländskhet. Men när man minnes hur Levertin endast
få år efteråt gav sin ringaktning för folklivsberättelsen
1 En del av vad han säger om färg och musik i språket,
sammanfaller nog med vad Bang yttrat i ovan citerade broschyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
