Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pressionism, med all sin darrande känslighet synes den
mig dock i jämförelse med Jacobsens som en spröd, fastän
oändligt smältande violinton mot fulla orkesterackord. Och
det var helt visst just detta tunna och spröda, det ljusa i
själva språkets ton, det klena i versens konstruktion, det
dämpat fina i själva känsligheten, som gjorde att Ola
Hanssons första diktsamlingar icke bröto igenom som de bort.
1885, då »Notturno» utkom, var väl för övrigt atmosfären
icke någon god ledare för detta slags poesi, liksom två år
senare »Sensitiva amorosa» förstods blott av några få.
Med helt andra förutsättningar kom »Vallfarts- och
Vandringsår» 1888 och erövrade sig läsare och beundrare
på ett helt annat sätt. Stimulerande var redan det, att
Verner von Heidenstam steg fram som en alldeles my
uppenbarelse, om vilken ingen under den föregående tiden
ens hört talas. Man hade redan tröttnat på dem, som
deltagit i striderna och vilkas namn nämnts till lust och leda,
och man hade hunnit mogna för någonting nytt i
litteraturen. När detta då drog in med pukor och trumpeter,
brusande i en mångfald av stämningar, avslöjande helt nya
områden för poesin, både utåt och inät, vågande utropa
glädjen och lyckan som livets mål och peka på, hur enkelt
det var att fä fatt i dem, då gavs intet motstånd, och den
första hyllningen kom från realisterna själva. Med rätta
har Heidenstams lovprisning av Orienten litterärt ställts
i analogi med den verkan, som utövades av Snoilskys första
Italia-dikter;1 men det som hos båda gjorde effekten så
stor, var just den realistiska återgivningen av självsedda
syner och självupplevda intryck, solen och skönheten och
sorglösheten, vilka fångats i sången med en omedelbar
styrka och på samma sätt strömmade ut ur den. Hur tydligt
blir ej detta när man t. ex. jämför Snoilskys italienska
bilder med Atterboms! Orienten, vars plats är så stor i
tysk och fransk romantik — man tänke också på
Oehlen-schlägers »Aladdin» — förnams i den svenska kanske blott
1 Ruben G:son Berg, Svenska skalder från nittitälet,
tredje uppl. s. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
