Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom hem för Stagnelius’ religiösa mysticism. Men hos
Heidenstam är där ingenting av vad i romantikens
diktning i allmänhet gjorde Orienten till ett töcknigt mål
för längtan och dröm: det är en fjärran himmel, det
är tropiska växter och människor med underliga namn,
men allting är i högsta måtto allmänmänskligt, är åskådlig,
nära inpå oss förflyttad verklighet, och livsprinciperna,
som predikas, äro sannerligen icke transcendentala. Ett
romantiskt element får man fram ur det färgrika uttrycket
som dock blandas upp med mycket starka beståndsdelar
från en motsatt stilsfär — men mest finnes det i några
vittbärande, fastän kort formulerade känslostämningar, vilka
intet ha med Orienten att göra. Dock, det som här
omedelbart grep, var oberoende av den ena eller andra
riktningen: en lyrik hade kommit, vars sus och klang
överröstade all skrumpen gråvädersmelankoli och rensade
luften.
Vägen var nu banad, och tre år efter Heidenstams
första samling debuterade på våren 1891 Per Hallström
med »Lyrik och fantasier» samt Gustav Fröding med
»Guitarr och dragharmonika».
Den förra av dessa böcker nämnes ju numera knappast
i förbindelse med de andra: dess värde har undanskymts
av författarens så betydande novellistik. Men ej heller vid
sitt framträdande väckte den någon särskild uppmärksamhet.
Den innehåller reflexionspoesi, litet tunn i formen, och
den har ej de samtidiga lyriska diktverkens glans och
betagenhet. I litteraturhistorien får den emellertid icke
glömmas — ty i förnyelsen av den svenska lyriken har
den sin plats såsom en länk i kedjan bredvid de andra.
Ny av det slag som genast begreps och överallt med
förtjusning anammades, var Frödings lyrik. En
utomordentligt åskådlig verklighetsskildring, ofta roande, stundom
gripande, given i en form, där själva den makalösa rytmen
ryckte med, där den folkliga tonen inbjöd till förtrolighet
och det lättförstådda föredraget dolde en den allra högsta
konst; därtill en oändligt växlande följd av känslo- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
