Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske en smula ungdomligt. Det är icke heller utan att
man förnimmer en litterär fläkt, en erinran om Tegnér i
dessa rader:
och hur det är, det dock känns skönt att stå
i solens hela glans på bergets tinne
med varje synvidd kyligt klar och blå.
Men likafullt känner man, vilket uppriktigt oeh oerhört
starkt begär att göra en personlig insats i livet oeh få
sitt väsen utlöst i en uppgift, som tager form i de följande:
Ett dunkelt bud, som blev mitt värv att fylla
är brännande, djupt i min ande lagt,
låt mig min lyckodröm se täckt av mylla,
blott jag en gång det dunkla ord får sagt,
som är min levnads mål, min levnads mening
och lösen på min längtans hemlighet.
I »Ithaka» är detta utfört med en ojämförligt mycket
större utveckling av fantasi och poesi: dikten har alltid
synts mig som en av dem, där Levertins personlighet allra
djupast speglas och som en av de ädlast formade i hela
hans lyrik. Det låter visserligen som ett avsked från livet,
när han talar om hur han är trött på världens vägar och
livets lust och larm, hur han gjort upp sin räkning och ler
»mot avskedsstundens gåtfullhet». Men det är alldeles
förvänt att, såsom en anmälare, taga Ithaka, drömmens
vårvita ö, för en symbol av döden. »Jag hör det dunkla kravet
— mot längtans Ithaka, mitt hjärtas hem — min vita ö i
havet,» säger han ju: det är uppfyllelsen av samma dunkla
bud, om vilket han talat i inledningsdikten, vilken nu väntar
honom. Där skall allt samlas, på det skall allting riktas.
»Hjärtats odyssé» är slut, det vill säga dess oroliga strövtåg
hit och dit. Men det längtar ingalunda till vila, blott att
taga emot värme från en stadigt flammande härd och att
själv bjuda sitt bästa, giva sitt allra egnaste. Vad skalden
vill undfly, är livets ständiga, pinande vindkast från lust
och till smärta, och när han tager avsked av sina vänner,
menar han de lag, där glammet kretsar kring ytan av
7. — Levertin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
