Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svinnandets längtan: det är, som hörde man en hälsning
från den dimomflutna färden över dödens flod, eller kanske
hellre, som såge man en bergvandrare försvinna i töcknet
som flyter kring de högsta tinnarna, fåfängt kallad tillbaka
av en älskande stämma från dalen. Även här står formens
enkelhet och rytmens fall i innersta samband med diktens
stämning; det dämpade, stilla i dessa strofers rader manar
ovillkorligen fram en liknelse som Levertin gärna själv
använde: med adagiots takter i en stråkkvartett, men
hörda som från fjärran och under sordin. — Det sista
tryckta stycket, »Silvertistlarna», förbinder, i en egendomlig
strofbyggnad, den gamla tjusningen över fjällets ro med
förnimmelsen att även om allt där blir en »lek av lätta
minnen», likväl taggarna som stinga äro vissa: och det
ger visdomen. Alltså icke ens i denna luft, i vilken han
förut fann läkdom för sin själ, kan han mer undgå det
som stinger.
Några av dessa sista dikter visa hän till en allt
fortgående förenkling i uttrycket och tillika en fördjupning av
det väsentligaste i personligheten och låta oss därför
dubbelt beklaga, att utvecklingen längs dessa linjer icke
nådde sitt slut.1
När man, såsom vi gjort, genomgått Levertins hela
lyrik ocn med minnet därav läser »Kung Salomo och
Morolf», skall måhända denna infattning av hans livslära
i historien om en sentida erotisk besvikelse tyckas ett
steg tillbaka och ämnets storhet nästan därav förringas.
Han hade ju, förefaller det, i »Dikter» redan befriat sig
från känslobandens makt över livets gestaltning. Men vi
må komma ihåg, att, trots allt, för Levertin kärlekslivet
var den högsta uppenbarelse av liv, förhållandet mellan
man och kvinna det, i vilket ensamt hjärtats rikedom
kunde fullt förräntas och den personliga lyckan starkast
njutas. Och hans Salomo är ju en drömmande idealist,
1 Ett epigram »Thomas» för tanken till Rossettis liknande
latinska dikt »Thomae fides», men innehållet är dock ett helt annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
