Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sex olika variationer jämför sitt eget väsen med sagans;
»skriften själv jag tolkat och tytt», säger han yttermera,
»urgamla namn och urgamla läglar v— livet, vinet med
eget jag bytt. — Egna dragen i dikten speglar —
silver-spegeln från värld som flytt.» Denna självuppgörelse i
Salomos förklädnad, hans som är sammansatt av »tankens
segrar och sinnenas förvirring» och för vilken en
förfelad kärlekshistoria betyder hela livsödets gestaltning, är
ändamålet med dikten. Huru uppriktig den är, det lär
oss vid varje rad det poetiska uttryckets lidelsefulla styrka
och innerlighet, den flödande rikedom, med vilken de
lyriska utbrotten välla fram. Levertins formkonst framträder
i dessa dikter mer överlägset behärskad än någonsin.
Äntligen tyckes han funnit vad han sökt: han överger
strävandet efter stenstilens djupa visdom, som aldrig blev
honom förtrogen, och när han nu i samtalen mellan Salomo
och Morolf formar levnadsmaximer i korta satser, ha de
knappa trokéerna mycket mer luft och frihet, liksom
avfattningen av Salomos livserfarenhet i morgonhymnen och
ammans i dennas visa äro gjorda med en enkel naturlighet,
vars tonfall vi knappast någonsin förnummit hos skalden
förut. Men lyckligtvis glömmer han icke de skatter av
välljud och färg, vilka hans konst besitter; han myntar
nu blott ut dem med större sparsamhet och använder dem
just där de fordras. När stämningen kräver det, öser han
emellertid med fulla händer. Den härliga »Månskensnatten»
hör till samma grupp som de dikter i femfotade jamber,
»Stockholmsidyll», »Sång före natten», »Hemlösa», vilka
förbinda skildring med ett starkt känslopatos och i
föredragets lugn kasta in lyriska utbrott. Men den har en
egendomligare glans än någon annan: underbart suggereras
i den första strofen sommarnattens förtrollande
månskens-mystik med dofterna från vita kalkars vällukt och fruktsam
jord, och just »hänryckning» är det rätta ordet för denna
stämning, inför vilken all verklighet försvinner, allt blir
»högtid, under, trolleri, musik» och Salomo själv skrider
»världsflammande och tjuguårig» längs nattens månväg till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
