Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättningar deras existens förflöt, ej heller förlorade han
utvecklingens stora linjer ur sikte. Man må t. ex. i »Teater
och drama under Gustaf 111» lägga märke till, huru väl
han känner alla tidens ekonomiska förhållanden, och när
han anmäler Sjögrens fortsättning av Fryxell, visär han
slagfärdighet även rörande enskildheter i tidevarvets
inrepolitiska hisforia. Eller man må minnas hans skildring av
sjuttonhundratalets svensk-franska konstförbindelser eller av
barockkonstens utveckling: ur en mängd litteratur, en
omfattande samling av konstverk och en icke ringare mängd
av arkivalier sammanfogar han en syntetisk bild och
låter den helt gå upp i sin föreställning samt återger den
i all dess fyllighet och rikedom, försummande varken de
små eller de stora dragen. Hans anteckningsböcker röja
en omfattande orientering på många olika historiska
områden. Historia i alla former fängslade honom, och
historiker var han såsom vetenskapsman framför allt.
På tal om Flauberts skenbart så olikartade sympatier
(»Nordisk litteratur» s. 112) säger Levertin följande, som
står i samband med vad han yttrat om historikerns
förmåga av kärleksfull syn: »Men i detta framträder den
moderna historikerns allt famnande kärlek, som endast
trånga, obildade själar icke förstå, och som är en av vår
tids djupaste egendomligheter. Små herrar, som fatta en
livsåskådning som ett tidningsprogram, skulle nog också
om honom, som pied samma kärlek tecknat gestalter från
alla tider och typer av alla slag, säga, att han saknade
bestämd livsåskådning, medan hans verk för den som
verkligen kan läsa, trots alla skilda ämnen meddela ett
djupt intryck av enhetlighet.» Detta är både en
vetenskaplig självbekännelse och ett självförsvar. Ty för Levertin
blev historien aldrig en stel mekanism eller dess utforskande
en torr systematik, som det kunnat gå hos en omedelbarare
lärjunge av Taine. Den »allt famnande kärleken», med
vilken han betraktade de historiska företeelserna, uteslöt
en polemisk ståndpunkt, sådan som låg för Georg Brandes
och präglade dennes litterära karaktäristiker med ett så sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
